Göteborgs Konserthus Från Nya Världen av Dvorák

Gerald Finzi (1901-1956) Eclogue Gerald Finzis mjukt romantiska musik har en folklig förankring i hemlandet England. Efter några år som lärare i London isolerade han sig på landsbygden i Hampshire där han vårdade sina sällsynta äppelsorter. Men han spelade likafullt en betydelsefull roll i musiklivet liksom i politiken. Hans tillbakadragenhet och känsliga osäkerhet sägs ha sin grund i att han vid åtta års ålder förlorade sin far och att en betydelsefull lärare stupade i Frankrike 1917. Dessutom avled tre av hans äldre bröder innan Gerald Finzi hunnit fylla 18. Han sökte tröst och mening med livet genom att skaffa sig en imponerande beläsenhet och det var med sparsmakad fingertoppskänsla han valde texter till sina vokalkompositioner. På 1920-talet började Finzi skriva något som han tänkte sig skulle resultera i en pianokonsert. Men han arbetade långsamt och lade ofta undan sina skisser för att de skulle mogna. Ibland fick de ligga för länge. Även om han antydde yttersatserna så var det bara den långsamma satsen som fullbordades - och denna publicerades inte förrän efter hans död, och då med ett namn som hans hustru och son kommit överens om: Eclogue (herdedikt). Uruppförandet ägde rum fyra månader efter Finzis bortgång. STIG JACOBSSON

Anders Hillborg (f 1954) Cellokonsert Anders Hillborgs första cellokonsert komponerades 2020 för Nicolas Altstaedt och framfördes första gången i Antwerpen, Belgien. Den har framförts ett flertal gånger i Sverige av cellisten Amalie Stalheim. Konserten kännetecknas av intimitet och en direkt och sammankopplad enkelhet i uttrycket. Mycket av verkets 27 minuter långa spännvidd spelas enbart i stråkarna, med bländande virtuositet som släpper fram långa, höga sångbara linjer. Solistens rika och resonanta låga C-sträng används bara vid några få viktiga ögonblick. Det förtjusande vackra, glaciala ljudlandskapet brister ibland – vi hör fragment av renässanspolyfoni som genom gasväv, och senare leder ett frenetiskt surrealistiskt utbrott för full orkester till ett krisartat ögonblick – men den rådande stämningen är en vidsträckt rymd, ensamhet och längtan. (Faber Music)

Antonin Dvorák (1841-1904) Symfoni nr 9 e-moll Op 95 Från nya världen Adagio. Allegro molto Largo Scherzo: Molto vivace Allegro con fuoco I februari 1895 skrev tonsättaren Antonin Dvorák följande i amerikanska Harper's Magazine: "En amerikansk reporter berättade en gång för mig att den viktigaste talang en journalist kan besitta är "näsa för nyheter". Just så måste en musiker spetsa öronen för all musik. Ingenting får vara alltför lågt eller alltför betydelselöst för musikern. På promenad borde han lyssna till varje visslande pojke, varje gatusångare eller blind positivhalare. Jag är själv ofta så fascinerad av dessa människor att jag knappt kan slita mig från dem, för ideligen uppfattar jag ett drag eller hör fragment av en återkommande melodi som tycks vara folkets röst. Dessa saker borde tas till vara och ingen borde vara för fin för att göra flitigt bruk av alla sådana uppslag". Dvorák älskade hemlandets folkmusik och fick sin inspiration från den i flera av sina verk. Citatet visar hans stora intresse för just "folkets röst" och detta intresse var ett av skälen till att den förmögna Jeanette M Thurber 1891 inbjöd honom att bli rektor för hennes nya National Conservatory i New York. För fru Thurber hade en speciell önskan: att Dvorák skulle delta i utformningen av en framtida amerikansk nationalmusik, som med hans hjälp skulle skapas av kompositionseleverna vid hennes konservatorium. Under 1880- och 1890-talen stod Antonin Dvorák på höjden av sin karriär. Han bodde i Prag och försörjde sin familj som tonsättare, dirigent, organist och kompositionslärare vid Pragkonservatoriet. I en imponerande verkförteckning inom de flesta klassiska musikgenrer finns nio symfonier, varav fyra skrevs under dessa årtionden. Han var oerhört tveksam till att lämna sitt hemland. Men den stora lönen avgjorde och familjen installerade sig i en lägenhet på Manhattan, där man bodde 1892-1895. Ett berömt uttalande av Dvorák under denna tid är också att ursprungsbefolkningens och de svartas sånger borde utgöra grunden till "en stor och ädel musikalisk tradition… De är Amerikas folksånger och era tonsättare måste ta dem i bruk." Och så påbörjade han sin nionde symfoni, som han själv kallat "Från nya världen". Uruppförandet ägde rum i Carnegie Hall i december 1893 med dirigenten Anton Seidl och New Yorks filharmoniska orkester. Det blev en stor succé, men ingen kunde säga att man i symfonin direkt kunde höra "det amerikanska folkets röst". Däremot fanns där tjeckiska folkmusikklanger som Dvorák blandade med egna uppfunna melodier: "Det är andan i de svartas och indianernas melodier som jag har försökt återge i min nya symfoni. Jag har helt enkelt skrivit teman i vilka jag till exempel har lagt in vissa för den indianska musiken karakteristiska drag. Dessa teman har jag sedan behandlat och utvecklat med stöd av alla de erfarenheter jag har förvärvat beträffande moderna rytmer, harmonisering, kontrapunkt och orkestral färgsättning." Fyra satser i Dvoráks populäraste musik får tala för sig själva. "Folkets röst" kan uttryckas på så många sätt. GUNILLA PETERSÉN

Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Orkesterns bas är Göteborgs Konserthus, funkispärlan vid Götaplatsen som samlat musikälskare sedan 1935. Sedan säsongen 2017-2018 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Sedan säsongen 2019-2020 är Barbara Hannigan förste gästdirigent. Vi är också en stolt partner till Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium med fokus på unga sångare i början av deras karriär. Wilhelm Stenhammar var orkesterns chefdirigent 1907- 1922. Han gav Symfonikerna en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till orkestern. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. 1996 utsåg riksdagen Göteborgs Symfoniker till Sveriges Nationalorkester. De senaste decennierna har orkestern haft framstående chefdirigenter som Mario Venzago och Gustavo Dudamel och därefter Kent Nagano som förste gästdirigent. Anna-Karin Larsson är vd och konstnärlig chef, Gustavo Dudamel hedersdirigent och Neeme Järvi chefdirigent emeritus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Göteborgs Symfoniker samarbetar regelbundet med dirigenter som Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias och Anja Bihlmaier.

Emilia Hoving har trätt fram som en av de mest spännande unga finländska dirigenterna i dag. Hon fick finska kritikerpriset 2021 som bästa nykomling inom konsten. Hennes uppdrag som assistent för Hannu Lintu på Finlands Radio (2019) och för Mikko Franck på Radio France (2020-22) ledde internationella framträdanden med orkestrar som Kungliga Filharmonin i Stockholm, Luxembourg Philharmonic, BBC Symphony och Orchestre National de Lille samt med Helsingfors Philharmonic. Emilia Hoving har dirigerat på Wiener Konzerthaus och gjorde sin tyska debut med Orchestre Philharmonique de Radio France i deras Berlin Philharmonie-konsert 2022 med bara några timmars varsel. Säsongen 2023-2024 debuterar hon med Sveriges Radio, Nederländska Radiofilharmonikerna, Royal Philharmonic, Tonkuenstler Wien, Bournemouth Symphony och Teneriffas Symfoniorkester. Hon ledde även finalkonserten vid Side by Side 2024 samt skolkonserten Bubblor hos Göteborgs Symfoniker 2023. Sommaren 2022 gjorde hon sin Tokyodebut i Suntory Hall som dirigent hos Yomiuri Nippon Symphony och sin debut i Storbritannien hos Philharmonia, där hon nu har blivit en regelbunden gäst. Hoving har dirigerat många verk av levande (särskilt finska) kompositörer och gav förra säsongen den australiensiska premiären av Missy Mazzolis Procession på Adelaide Festival. Hoving studerade vid Sibelius-Akademin i Helsingfors hos Sakari Oramo, Atso Almila och Jorma Panula.

Juan Zurutuza är pianist och utbildad i Mexiko och Nederländerna. Han studerade för Rian de Waal vid Kungliga Konservatoriet i Haag 2001-2008. Han har spelat solo- och kammarmusikkonserter med medlemmar ur Rotterdam Filharmoniska orkester och Concertgebouw Orkester i Skandinavien, Europa och Nordamerika. Sedan 2022 är Juan Zurutuza anställd som pianist i Göteborgs Symfoniker. För närvarande studerar han för pianisten Robert Durso, tack vare flera stipendier som erhållits från Göteborgs Symfonikers Vänförening, Marianne & Ary Paleys Stipendiefond, Eduard Magnus Musikfond och Mary von Sydows Donationsfond.

Den prisbelönta cellisten Amalie Stalheim är född i Bergen 1993 och har etablerat sig som en av de främsta musikerna i Norden. Förutom konserter som solocellist i Europa har hon ett brinnande engagemang för att beställa och spela nyskriven klassisk musik. Hon samarbetar med ledande kompositörer som Missy Mazzoli, Anders Hillborg, Britta Byström, Therese Ulvo, Jo David Meyer och Jostein Stalheim. De senaste åren har hon uruppfört åtta cellokonserter och spelat in flera av dem på skiva. Amalie Stalheim bjuds regelbundet in som solist med ledande professionella symfoniorkestrar i Norden, såsom Oslofilharmonikerna, Kungliga Filharmonikerna, Sveriges Radios Symfoniorkester, Uleåborgs Symfoniorkester, Islands Symfoniorkester och Bergens Filharmoniska Orkester. Höjdpunkter under säsongen 2023-2024 har varit soloengagemang med Islands symfoniorkester, Åbo filharmoniska orkester, Ankara symfoniorkester, Sveriges Radios symfoniorkester, Malmö symfoniorkester, Helsingborgs symfoniorkester och Trondheimssolisterna. Hon vann Norska Solistpriset 2021 och Svenska Solistpriset 2018 och var Sveriges Radio P2:s Artist in Residence 2018-2020. Hon spelar på en cello byggd av F. Ruggieri 1687, generöst utlånad till henne av Anders Sveaas Almennyttige Fond.