Göteborgs Konserthus Giganternas afton

Ludwig van Beethoven (1770-1827) Pianokonsert nr 4 G-dur op 58 Allegro moderato Andante con moto Rondo: Vivace Trots att Beethoven i Wien främst blev känd som pianist, och komponerade många verk som han kunde visa upp sig i, så dröjde det sex år mellan den tredje (1800) och fjärde pianokonserten (1806). Dessa år var fyllda av hårt arbete och omskakande personliga upplevelser. Han var mycket orolig över sin alltmer försämrade hörsel, och hyste tvivel på sin brorsons utveckling. Hans förtvivlan resulterade i självmordstankar, och i det berömda testamente han skrev i sin bostad i Heiligenstadt, där han tar avsked från livet. När krisen övervunnits bestämde han sig 1802 för att ”viga mitt liv och min musik åt mänskligheten”. Han insåg att hans begåvning var unik, och att han var tvungen att utveckla den. Under dessa år skrev han fjärde och femte symfonierna, andra versionen av operan Fidelio, Waldstein- och Appassionatasonaten, Rasumovskijkvartetterna och mycket annat som förde hans skapande framåt. Redan 1804 hade han börjat skissa på den fjärde pianokonserten, och i början av 1806 satte arbetet i gång på allvar. Fjärde pianokonserten blev hans mest lyriska och personligt innerliga konsert. Detta är ett verk där känsligt finsnickeri dominerar. Genom att mot alla regler låta solisten ensam inleda, och sedan låta orkestern upprepa huvudtemat svagt i pianissimo, förvirrade han åhörarna så till den milda grad att de fann musiken mycket egendomlig. Dessutom tycks musiken fortsätta på ett oordnat och improviserat sätt som satte alla regler ur spel. Det tog tid för lyssnarna att inse att det är en sann musiker som varit i farten! Konserten tillägnades hans elev och mecenat, ärkehertig Rudolph, och kom bara att spelas två gånger i Wien under tonsättarens levnad: det privata uruppförandet hos furst Lobkowitz i mars 1807 och offentligt i december 1808, vid den berömda konsert då även symfonierna nr 5 och 6 framfördes, samt den stora körfantasin op 80, satser ur C-durmässan och konsertarian Ah Perfido!. Beethoven spelade själv solostämman och samtida vittnesbörd vet berätta att han spelade med stor impulsivitet och snabbhet. Första satsen är den mest omfångsrika och här grundläggs konsertens drömmande karaktär. Den långsamma satsen är en kamp mellan ett försiktigt pianospel och en stark stråkorkester. Det vänliga pianot lyckas dämpa den fientliga orkestern och i en glad och strålande final kan pianot fira segern när slutligen pukor och trumpeter aktiveras. Stig Jacobsson

SYMFONI NR 3 F-DUR OP 90 Allegro con brio Andante Poco allegretto Allegro Brahms tredje symfoni kan ståta med ett av de vackraste romantiska teman som skrivits: allegrettot i c-moll som med sin lätta tretakt får strängar att resonera hos de flesta kännande människor. I modern tid blev det känt som tema i Ingrid Bergman-filmen Tycker ni om Brahms… (1961) efter Françoise Sagans novell Aimez- vous Brahms? som den mer kärleksfullt heter i original. Brahms tredje symfoni var naturinspirerad, han skapade bäst med grönskan inpå knutarna. Han hade ärvt strategin av Beethoven och andra föregångare: arbeta som pianist, musiker och lärare höst till vår, komponera på sommaren. För Brahms blev det en livsstil. Mahler följde samma modell. Egentligen hade Brahms tänkt tillbringa sommaren i Bad Ischl men planerna ändrades när han fann avskildhet och inspiration i tyska Wiesbaden, en gammal kurort, dit han anlänt efter en resa längs Rhen. Det är uppenbart att Brahms skrev symfonin under lyckliga omständigheter denna sommar 1883. Var han förälskad? Alltid i Clara Schumann. När hon spelat igenom symfonin i versionen för två pianon skrev hon till Brahms: "Alla satser tycks bilda en enhet, som ett hjärtslag." Symfonin är en hälsning till henne och en hyllning till hennes framlidne make Robert Schumann, Brahms mentor och vän. Själva inledningen till symfonin - som öppnar sig likt en vidunderlig utsikt när man efter en lång vandring bland tallar och granar når en hög höjd - påminner inte så lite om inledningen till Schumanns "Rhensymfoni" (den tredje). Det nämnda allegrettot har också likheter med romansen i Schumanns fjärde symfoni som Brahms utgav i originalversion på egen bekostnad efter tonsättarens död. Brahms kostar också på sig en ironisk kommentar till den fortfarande pågående fejden mellan Brahmsanhängare (traditionalister) och wagnerianer (nytyska skolan) - tre toner i horn och oboe i förstasatsens avslutning. Känner ni igen det? Just det, Tristan och Isolde. Wagner hade dött i februari samma år… Stefan Nävermyr

Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Orkesterns bas är Göteborgs Konserthus, funkispärlan vid Götaplatsen som samlat musikälskare sedan 1935. Sedan säsongen 2017-2018 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Sedan säsongen 2019-2020 är Barbara Hannigan förste gästdirigent. Vi är också en stolt partner till Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium med fokus på unga sångare i början av deras karriär. Wilhelm Stenhammar var orkesterns chefdirigent 1907- 1922. Han gav Symfonikerna en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till orkestern. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. 1996 utsåg riksdagen Göteborgs Symfoniker till Sveriges Nationalorkester. De senaste decennierna har orkestern haft framstående chefdirigenter som Mario Venzago och Gustavo Dudamel och därefter Kent Nagano som förste gästdirigent. Sten Cranner är vd och konstnärlig chef, Gustavo Dudamel hedersdirigent och Neeme Järvi chefdirigent emeritus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Göteborgs Symfoniker samarbetar regelbundet med dirigenter som Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias och Anja Bihlmaier.

Cristian Macelaru är musikchef för Orchestre National de France och chefdirigent för WDR Sinfonieorchester i Köln. Han är också konstnärlig ledare för George Enescu-festivalen i Bukarest. Cristian Macelaru tilldelades 2012 Solti Emerging Conductor Award för unga dirigenter, följt 2014 av Solti Conducting Award. Sedan dess har han regelbundet uppträtt på podiet för de främsta amerikanska orkestrarna, inklusive Chicago Symphony Orchestra, New York Philharmonic, Los Angeles Philharmonic och Cleveland Orchestra. Hos Philadelphia Orchestra har han tjänstgjort i tre säsonger som Dirigent-in-Residence. I Europa har Macelaru varit mycket efterfrågad som gästdirigent hos många välkända orkestrar och festivaler, bl a Bayerska Radions symfoniorkester, Royal Concertgebouw Orchestra, Dresden Staatskapelle, Leipzig Gewandhausorchester och Danmarks Radios Symfoniorkester. Under sin tredje säsong som musikchef för Orchestre National de France ledde Macelaru orkestern på en internationell turné med konserter i Berlin, Hamburg, München, Wien, Frankfurt och Köln. Artist in Residence var Daniil Trifonov och gästartist Xavier de Maistre. Sommaren 2022 gjorde Macelaru debut med Boston Symphony Orchestra på Tanglewood Music Festival och sin tredje säsong som konstnärlig ledare och huvuddirigent för World Youth Symphony Orchestra på Interlochen. Cristian Macelaru vann 2019 en Grammy Award för sin inspelning av Wynton Marsalis violinkonsert med Nicola Benedetti.

Rudolf Buchbinders långa karriär består av tradition och innovation. Särskilt hans tolkningar av Ludwig van Beethovens verk anses vara normgivande. Buchbinder var den första pianisten som spelade alla Beethovens pianosonater under en festivalsommar vid Salzburgfestivalen 2014. Wiener Musikverein gav Rudolf Buchbinder som första pianist äran att framföra alla fem pianokonserter av Beethoven i en speciellt skapad serie. Där fick Buchbinder sällskap av fem av världens främsta dirigenter och orkestrar. Som ett bidrag till Beethovens 250-årsjubileum initierade Buchbinder också en cykel av nya Diabellivariationer som en hyllning till Beethovens epokgörande verk. Rudolf Buchbinder lägger stor vikt vid källforskning. Hans privata notsamling omfattar 39 olika upplagor av Beethovens kompletta pianosonater samt ett omfattande arkiv med första tryckningar, originalupplagor och kopior av Johannes Brahms pianokonserter. Som konstnärlig ledare är han ansvarig för Grafenegg-festivalen, som har varit en av de mest inflytelserika orkesterfestivalerna i Europa sedan grundandet 2007. Buchbinder är hedersmedlem i Wiener Philharmoniker och Gesellschaft der Musikfreunde i Wien och den första solisten som tilldelades det gyllene hedersmärket av Staatskapelle Dresden.