Göteborgs Konserthus Konflikternas klanger: Madrid

NURIA NUÑEZ-HIERRO (f 1980) TREFFPUNKT FÖR VIOLA, KLARINETT OCH PIANO Nunez-Hierros musik undersöker alltmer gränslandet mellan maskin och människa. Hur "levande" musiker i samklang med elektronik, teater och olika förlängningar av ljudkonsten kan vidga det konstmusikaliska fältet. Inte genom att skilja åt och visa på explicita skillnader, utan att i stället genom att söka efter skärningspunkten mellan teknologi och människa. Först i ett möte (treffpunkt) och sedan i en symbios som ny, utvidgad klingande organism. Nuñez-Hierros nyligen avslutade forskningsprojekt Bestiarium var just ett sådant uttalat klanghybridiserande projekt och i kvällens verk kommer det oss till del där de två ljudvärldarna (människa och maskin) är de levande musikerna och dess instrument samt det förinspelade ljudet av de tre musikerna. Som skärningspunkt finner vi två - av musikerna hanterade - skivspelare, där ljudfragment spelas upp och manipuleras i realtid (såväl av och på som skivhastighet finns inom räckhåll via fotpedaler). Musiken - den akustiska och den elektroniska - blir som ett virrvarr av minnen, än spelar det ena instrumentet vad vinylskivan återger, än spelar vinylskivan (om än kanske i långsammare eller snabbare tempi) vad musikern just gestaltat. I all denna lek mellan medium, så finns även ett laborerande med minnets labyrint: Nuñez-Hierro nämner själv Alice i Underlandet där att leva "baklänges" har sin plats. Som Alice säger: "Tänk, jag kan inte minnas saker innan de hänt!" Eller för att citera författaren Jorge Luis Borges: "Vi är våra minnen, detta chimära museum av föränderliga former, denna ansamling av trasiga speglar". ESAIAS JÄRNEGARD

ELENA MENDOZA (f 1974) FRAGMENTOS DE TEATRO IMAGINARIO VI FÖR TROMBON, ELGITARR, PIANO, TVÅ SLAGVERKARE OCH CELLO Utmärkande för Elena Mendozas musik är klang och dramaturgi. Något vi i kvällens utdrag ur det sceniska Fragmentos de Teatro imaginario blir varse. Gestik, klang (i en påtagligt utvidgad betydelse) och rum blir här levandegjort närmast farsartat. Det är ett klangligt skådespel med en Borges-doftande absurditet. Mendozas allt växande förkärlek för musikens teatrala företräden har fått hennes musik att allt oftare ta scenisk form. Inte minst samarbetet med regissören Matthias Rebstock som under nästa år resulterar i deras tredje musikteaterverk. Mendoza är sedan många år bosatt i Berlin där hon numera undervisar på Universität der Künste. En lärargärning som även speglar hennes allt stegrande inverkan på musiklivet runtom på de tyngre, europeiska institutionerna. ESAIAS JÄRNEGARD

CHRISTÓBAL HALFFTER (f 1930) DEBLA FÖR SOLOFLÖJT Halftter får sägas vara den tonsättare som ledde vägen för efterkrigstidens nya spanska musik och kanske mer än andra tidigt införlivades på den Europeiska konsertscenen. Inte minst hans dirigerande var en bidragande orsak till spridningen av hans och hans gelikars tonkonst, även den pedagogiska gärningen är central: hans musiks skiftande gestalt under decennierna är troligen en spegling, inte bara av de många dekret som Franco utfärdade om den radikala musiken, utan än mer av den ständiga dialog han förde med kollegor och elever. I flamencon förekommer en oackompanjerad sångform - debla - som gett namn åt Halffters flöjtsolo. Där flamenco-deblan och Halffter möts är i det virtuosa, men även i formen och den röstnära, melismatiska melodiken, som tänjer och vrider sig. I deblan är det inte ovanligt att sångens klimax bifalls av att sångaren börjar slå, smått oregelbundet på knäet, som ett sätt att understryka och förkroppsliga. I Halffters spegling blir det snarare i skarpa, markerade rytmer vi kan ana flamencons ofta bestämda karaktär. ESAIAS JÄRNEGARD

ALBERTO POSADAS (f 1967) TRES PINTURAS IMAGINARIOS FÖR SAXOFON, KLARINETT, FAGOTT, VIOLIN, VIOLA, CELLO OCH KONTRABAS Som avgörande för sitt komponerande nämner Alberto Posadas studietiden med en annan av kvällens tonsättare, Francisco Guerrero. Det var under den perioden som Posadas kom att fördjupa sig i - för honom - nya sätt att forma musikaliska material. Strategier som senare kom att leda honom till den sällsamma förmågan att transformera, hybridisera och närmast magiskt hantera klang, rum och tid. Förmågan att översätta arkitektur - i detta återfinns hans släktskap med Sanchez-Verdu - och måleritekniker, eller att poetiskt omformulera verkligheten återfinns i Posadas öras blickfång. I Tres Pinturas Imaginarios finner vi ett tredelat verk, där varje sats tar sig an olika måleritekniker. Första satsen inspireras av den Da Vinci- patenterade sfumato där skiktade, fragila klanger skapar ett djup av sällsamt grådisigt skimrande karaktär. Andra satsen utgör kontrast i sina mer överlagrade block av klanger inspirerade av Mondrians geometriska måleri. Verket avslutas med en - för Posadas - ovanligt fri del. Där tachismens nyckfulla estetik står i förgrunden. Som i Wols tavlor där det spontana infallet tar plats på tavelduken. I Posadas musik kommer gestiken i förgrunden. Hur han till synes slänger fram gester, som under satsens gång ackumuleras och avklingar. ESAIAS JÄRNEGARD

JOSÉ MARIA SANCHEZ-VERDU (f 1968) GIORNO DOPO GIORNO FÖR FLÖJT, KLARINETT, PIANO, SLAGVERK, VIOLIN, CELLO Musik som ett sätt att bygga rum - klanglig arktiektur, är något som definierar Sanchez-Verdus verkkatalog med såväl akustiska som elektroniska medel. På senare år inte minst i olika storslagna verk med multimediala inslag. I de tidigare verken - som kvällens giorno dopo giorno - får i stället de musikaliska byggstenarna ta plats. Det repetitiva, i både fragment och form, det klangligt skarpa kontra det mörkt suggestiva. I kvällens tresatsiga verk finns hela tiden ett rörligt arbete med klangen, hur ljudet hela tiden sätts i relief. Måleritekniken chiaroscuro är inte långt borta - det magiska döljer sig i skuggornas sken och förlänas såväl djup som form av dess skärpa. Sanchez-Verdu är ett av de mer etablerade namnen - tillsammans med Posadas - på den centraleuropeiska arenan, där han inte bara åtnjuter inflytande som tonsättare utan även som dirigent och pedagog. Lärargärningen bedrivs såväl i Düsseldorf som i Madrid. ESAIAS JÄRNEGARD

Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida musiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, Karl Heinz Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus. 2016-2017 hade konserterna fyra europeiska huvudstäder som tema: Rom, Paris, London och Berlin. Denna säsong utforskas ytterligare fyra städer under rubriken Konflikternas klanger: Moskva, Madrid, Jerusalem och Darmstadt.