Göteborgs Konserthus Gageego! 30 år

Pierre Boulez (1925-1916) Dérive 1 Stycket Dérive 1, eller Dérive som det hette innan uppföljaren Dérive 2 tillkom, uruppfördes av London Sinfonietta 1984. Verkets historia går tillbaka till 1976 då Boulez, Lutoslawski, Dutilleux, Pousseur, Blacher och andra tonsättare skrev musik till firandet av mecenaten och dirigenten Paul Sachers 70-årsdag. Medan de flesta av verken kom att bli solostycken för cello, komponerade Boulez ett verk för solocello och sex violonceller, Messagesquisse. Tonmaterialet i samtliga verk var musikaliska tolkningar eller omskrivningar av namnet Sacher – ess, a, c, h, e, re (d). Bland Boulez verk återfinns denna sextonsföljd som grund inte bara för Messagesquisse, utan också för Répons för sex solister, kammarensemble och elektroakustiskt dispositiv, samt för Dérive 1 & 2. Ur de sex tonerna bildas sex ackord. Genom små och ständiga förskjutningar skapas en känsla av utdragen tid som kontrasterar mot ett melodiskt ornamenterande i snabbt tempo. Denna polaritet tar sig uttryck också i kontrasten mellan de två delar som kan urskiljas i stycket. Genom allt tydligare pulserande element uppstår en ambivalens mellan harmonik och melodik, ackord blir till melodifragment, figurer uppslukas av harmonik.

Carola Bauckholt (f 1959) Luftwurzeln för flöjt, klarinett, viola och cello Carola Bauckholt kom under 2000- talet att bli ett av de stora namnen såväl som tonsättare som lärare med gästprofessurer från Oslo till Chile och med ett flertal kompositionspriser i hyllan. Musiken utforskar gränslandet mellan musikteater, performancekonst och konsertmusik. I Luftwurzeln bär den brusderiverade, ljudassocierande musiken en stark visuell prägel, inte genom vad som sker på scen, men i lyssnandet. Musiken utforskar olika tremolerande, vibrerande och luftlika ljud och örat börjar sakta höra gesterna nästan som koreografiska element. En repetitiv gest imiteras i instrument efter instrument, sakta transformerandes tills den plötsligt, som av en slump, ändrar riktning - som en plötslig vindpust bärs musiken från plats till plats i ett imaginärt landskap. Esaias Järnegard

Madeleine Isaksson (f 1953) Rum Tre tempi förlöper samtidigt. Varje instrument följer en serie i ett av styckets tre grundtempi. Serie och tempo kan bytas ut emellan instrumenten, men de tre olika tempi, i original, diviserat eller augmenterat, är parallellt pågående genom hela kompositionen. Då de tre olika tempis perioder landar på ett och samma pulsslag har ett nytt ”rum” öppnats. Rum är byggt utifrån två sifferserier, 3 1 4 2 5 och 2 1 4 3 5, samt deras spegelvända och retrograda varianter. Dessa serier har applicerats på den övergripande formen, femdelad enligt serien 3 1 4 2 5, och på rytmindelningen inom en period av femton pulsationer (summan av en serie). Madeleine Isaksson

Simon Løffler (f 1981) b (2012) för tre musiker Simon Løffler är en av de ledande danska tonsättarna i en ung generation där innovation i såväl estetisk som teknisk mening kommer i förgrunden. Løfflers "bokstavssvit" är kanske ett av dess främsta exempel. De sex verken utvidgar och framförallt uppfinner de nya förutsättningar för ljud - eller, kanske snarare, vår upplevelse av ljud. Likafullt som det klingande är av vikt är flera av verken oavhängiga dess visuella gestaltning. I "b (2012)" möter vi tre musiker, sex effektpedaler, tre neonrör och en lös monokabel som undersöker och gestaltar statisk elektricitet och förstärkning av den mänskliga kroppen. Kroppens naturliga spänning blir lätt i ett "öppet kretslopp" av elektricitet, som tar sig uttryck i distade, statiska ljud och ett blinkande fluorescerande lampsken medan musikernas fötter - i sammankopplade effektpedaler - bidrar med en ytterligare elektronisk urladdning, vars tydligaste sonora resultat är skiftningen i tonhöjd. Esaias Järnegard

Stuart Saunders Smith (1948–2024) In Common In common (1991) av den nyligen bortgångne tonsättaren Saunders Smith framfördes av Gageego! på deras allra första konsert, 23 mars 1995 på Kronhuset. Sedan dess har hans musik med jämna mellanrum klingat i Göteborg med omnejd under Gageego!s konserter. Saunders Smith musik har ofta slagverket i centrum, så även i In Common. Hans musik karaktäriseras av en eklektisk och esoterisk ådra med ofta överraskande inslag. Om det korta och täta verket In Common citerar Saunders Smith två kompletterande meningar: "Musik är en av våra små danser med döden där vi leder.” och ”Musik är en av våra små danser med livet där vi följer.” Anders Jonhäll

Esaias Järnegard (f 1983) Tunnlar. Diken. Gravar (uruppförande) ”Tunnlar. Diken. Gravar är en komposition som är lika mycket min som minnet av Gageego! En samling fraser från möten med dessa musiker sedan 2014. I centrum rör sig ett violasolo som bär på utsnitt och konsertminnen från tiden då Johanna Persson i flera av mina verk och andra tonsättares musik lärde mig hur stråk kan klinga. I periferin rör sig Ragnar Arnbergs och Anders Jonhälls träblåsstämmor som gäckande skuggor av såväl röster som linjer. Händerna markerar slagverkets ständiga närvaro. Det raspande, nedstämda stråket är Johan Sterns eftertänksamma stråkrörelse. Omkring allt detta finns ett eko av det senaste årets liv. Inget i Tunnlar. Diken. Gravar är en regelrätt hommage, men hur jag byggt samman de 7 sammanflätade satserna bär spår som pekar åt flera håll. I en anteckning ganska sent i kompositionsprocessen står 23, 29, 21, 7 och 41. Siffrorna betyder föga för lyssnandet, men betyder också allt. Tack Gageego!” Esaias Järnegard

Per Mårtensson (f 1967) Quartet Precisionen, virtuositeten och sensibiliteten i Per Mårtenssons skrivande har alltid gått hand i hand med ensemblens idoga utforskande. Tonsättaren Hans Gefors har sagt följande om Mårtenssons kvartett: ”Hur framställer man musikaliska karaktärer? Precis som vid människobedömning – det gäller att ha en skarp blick. Det gäller att lyssna noga! Koncentration. Lyssna både på förgrund och bakgrund; lyssna både på det enskilda instrumentet och det samlade resultatet; både vara nyfiken på detaljen och hålla helheten i minnet... Quartet har fyra satser, framställer fyra karaktärer. Det är väldigt stillsamt - då får man med fler detaljer i lyssnandet. Och det är kort, väldigt kort. Som att se en människa på perrongen när tunnelbanan lämnar stationen och tycka sig stå inför ett helt öde.” Anders Jonhäll

Djuro Zivkovic (f 1975) Night Music 2019 framförde Gageego! Djuro Zivkovics On the guarding of the heart under ledning av Peter Eötvös. En minnesvärd konsert där varje millimeter av Stenhammarsalens podium nyttjades. Ikväll är musiken mer kammarmusikalisk där vi får höra ett säreget samtal mellan Zivkovic och Skrjabins (1872–1915) klangliga världar. Zivkovic säger själv: ”Night Music är inspirerad av en av de vackraste korta pianokompositionerna, skriven av Alexander Skrjabin efter 1900. Eftersom jag förstår att all genialisk musik kan få nya lager har jag använt sex stycken av Skrjabin som bakgrund till en nykomponerad musik och på så sätt tillfört Skrjabin en absurd fantasi, främmande passion och exotiska illusioner…Pianot bör dock inte betraktas som ett soloinstrument, utan som ett avlägset ljud, som kommer långt bortifrån i universum.” Anders Jonhäll

Joakim Sandgren (f 1965) endroits susceptibles En betydande del av Joakim Sandgrens musik har sedan 2003 utgått ifrån ett sonogram, där olika analyser av det klangliga innehållet på en kort inspelning från Paris gator har fått utgöra en till synes outsinlig källa av kreativa landvinningar. Flera verk har skrivits för Gageego!, som kvällens stycke som 2013 belönades med Sveriges största kammarmusikpris, Järnåkerstipendiet. Sandgren skriver själv: ”Jag skrev endroits susceptibles i flera perioder från 2010 till 2012. Det var extremt svårt. Många beslut som var svåra att ta. Jag lärde mig till slut att det var perioderna som fick det att bli bra. Eller snarare uppehållen. Ett fräscht öra och sinne kan se strukturer och formutveckling klart efter en paus på flera månader. På uruppförandet spelade vi med conga. Senare kom ett tillfälle där jag behövde byta ut congan mot ett piano (!) och den versionen blev så lyckad att det är den som spelas sedan dess. Gageego är helt fantastiska och stycket är vad det är och har blivit tack vare dem.” Anders Jonhäll

Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neuen Klänge i Wiens konserthus. Medlemmarna kommer bland annat från Göteborgs Symfoniker, Norrbotten Neo och GöteborgsOperan. Den senaste utgåvan på skiva heter Infiltrations (2024) och samlar musik av Madeleine Isaksson.

Anders Jonhäll är soloflöjtist i Sveriges Radios symfoniorkester. Han utbildades vid musikhögskolan i Stockholm - där han bland annat gjorde ett projekt om tillämpning av 1700-talspraxis på moderna instrument - och fortsatte sedan sina studier vid musikhögskolan i Göteborg. Han blev 1996 soloflöjtist i Göteborgs Symfoniker. Sedan 1996 är han medlem och en av de drivande krafterna i ensemblen Gageego!. Bland hans skivinspelningar finns kritikerrosade Flauto con forza (Phono Suecia) samt två flöjtkonserter av Mieczyslaw Weinberg med Thord Svedlund och Göteborgs Symfoniker (Chandos). Han medverkade vid Polarpriskonserten 2013 då hans spelade ur prisvinnaren Kaija Saariahos solostycke NoaNoa. Han har också varit flöjtlärare vid Högskolan för Scen och Musik i Göteborg.

Tuula Fleivik är alternerande stämledare för altviolinerna i Göteborgs Symfoniker. Hon studerade violin vid Helsingforskonservatoriet och altviolin vid Sibeliusakademin och Guildhall School of Music and Drama. År 2000-2001 var hon medlem i Verbier Festival Youth Orchestra. Hon har arbetat som stämledare i Sinfonia Lahti, Uleåborgs symfoniorkester, Orquestra de la Comunitat Valenciana (Palau de les Arts) och Helsingfors stadsorkester. Tuula Fleivik har också ett stort intresse för samtida musik och har spelat med ensembler som Gageego! och Zagrosensemblen.

Cellisten Johan Stern är stämledare i Göteborgs Symfoniker och undervisar vid Högskolan för Scen och Musik i cellospel, kammarmusik och orkesterspel. Studierna ägde rum på Kungliga musikhögskolan i Stockholm och vid Juilliard School i New York. Som medlem i Gageego!, Göteborgsensemblen för ny musik, har han uruppfört ett flertal soloverk av våra främsta nordiska tonsättare. Johan Stern har deltagit i en rad internationella festivaler och som solist och kammarmusiker framträtt med profiler som Bobby McFerrin, Edward Gardner, Petri Sakari, Kristjan Järvi, Daniel Müller-Schott och Levon Chilingirian. Under studietiden på Juilliard hade han förmånen att samarbeta med flera internationellt kända musikprofiler, bland dem cellisten Yo-Yo Ma samt tonsättarna Elliott Carter och John Cage.

Fredrik Burstedt har arbetat med många professionella orkestrar i Sverige och i hela Norden, inklusive Trondheim Symfoniorkester, Norsk Radioorkester, Kristiansand Symfoniorkester, Odense Symfoniorkester och Aalborg Symfoniorkester. Han har också dirigerat Staatskapelle Weimar, Nürnberg Sinfoniker och I Pomeriggi Musicali i Milano. Inom opera har Fredrik Burstedt dirigerat Janaçecks Den listiga lilla räven på GöteborgsOperan, Bizets Carmen och Martinus The Greek Passion på Värmlandsoperan, Lehars Glada änkan och Rossinis Askungenpå Kungliga Operan och Kirke Mechems Tartuffe på Norrlandsoperan. Han har lett premiärer av bland annat Jonas Bolins Tristessa på Kungliga Operan i Stockholm, som utsågs till ett av de fem viktigaste operaevenemangen i världen, samt Silverfågeln av Mats Larsson-Gothe, Kärlekskriget av Paula av Malmborg-Ward och Norrmalmstorgsdramat av Albert Schnelzer. Fredrik Burstedt är tidigare konsertmästare och violinist och började sina dirigentstudier hos Jorma Panula. Han fick ytterligare undervisning av Daniel Harding, Stefan Solyom och Jukka-Pekka Saraste. Han tilldelades Kungliga Operans Sixten Ehrling-pris för unga dirigenter och Kungliga Musikaliska Akademiens prestigefyllda Herbert Blomstedt-stipendium. 2017 belönades han med en Grammis för sitt porträttalbum av kompositören Mats Larsson Gothe, där han dirigerade Västerås Sinfonietta och Helsingborgs Symfoniorkester.