Göteborgs Konserthus En seglande örn

PETER EÖTVÖS (f 1944) THE GLIDING OF EAGLES IN THE SKIES "Jag måste erkänna att innan jag fick beställningen av ett kort orkesterstycke från Baskiska Nationalorkestern till deras 30-årsjubileum visste jag inte mycket om baskisk musik förutom att den har ett fantastiskt instrument: tamburo basco. Som tur var fann jag många traditionella sånger från Ximun Harans samling på Google; utomordentliga stycken av sjungande karaktär utan att ha text. Det finns speciellt en sång som fastnat i mitt minne. När jag lyssnade på den fick jag en bild i mitt inre: en örn som glider högt i det blå, svävande uppåt utan att röra sig, med vingarna utsträckta. Örnens blick, suset av vingarna i vinden, den oändliga rymden, känslan av fullständig frihet." (Peter Eötvös) Ett av de mest populära baskiska folkinstrumenten är pipor som den gälla xirula och dess något större kusin txistu. Baskerna använder också ett stort urval trummor och andra slagverk. (Man kan också se musiker som spelar pipa med ena handen och trumma med den andra.) Sålunda utnyttjar Peter Eötvös en stor slagverksarsenal inklusive två cajóns - instrument formade som trälådor med ursprung i Peru. Hans blåssektion består av tre piccolaflöjter, var och en med olika stämning för att likna ett folkinstrument som inte alltid är perfekt stämt. Den andra sidan av klangspektrat (tromboner och tuba) är nästan ständigt närvarande och spelar sina melodifragment i majestätisk slow motion. Blandningen av väldigt höga och väldigt låga register ger en idé om den väldiga rymd i vilken titelns örn flyger. Vad som börjar med en trio piccolaflöjter och slagverksackompanjemang vidgas snart till en sektion för hela orkestern, med långsamma, låga toner från tromboner och tuba mot de snabba, upprepade passagerna från fagotter, horn och trumpeter. En rytmiskt aktiv passage med asymmetriska takter, typiska för den baskiska folkmusiken, följs av en kadens för soloviolin i det högsta registret, ett återhörande av piccolomelodin, och ett överraskande slut. Uruppförandet av The Gliding of Eagles in the Skies gavs i Pamplona av Baskiska Nationalorkestern under ledning av Andrés Orozco-Estrada den 15 oktober 2012. Tonsättaren reviderade stycket 2015. PETER LAKI

PETER EÖTVÖS (f 1944) CELLO CONCERTO GROSSO Formen av concerto grosso refererar inte bara till en solist, utan också en hel grupp solister som tävlar med orkestern. Dubbeltiteln Cello concerto grosso syftar på orkestersättningen då jag vid sidan av de åtta cellisterna (concertino) integrerade en solist som "fördansare". Min konsert består av en serie korta dansakter, och det må mycket väl vara så att den "sista dansen" kommer från en traditionell transsylvansk kultur som är dömd att långsamt försvinna… Som tur är samlade och nedtecknade Béla Bartók och Lászlo Lajta musiken till dessa danser för ett omkring ett sekel sedan, vilket låter oss förstå hur de enligt traditionen spelade dessa instrumentala danser. Från och med mitt oratorium Atlantis har jag använt denna transylvanska rytm, denna typiska melodiform, i några av mina kompositioner. En stilla sorgsenhet är alltid närvarande eftersom detta kanske är sista gången man dansar tillsammans. Bland de speciella spelteknikerna finns inte bara "Bartók-pizzicatot" (smattrande knäppta strängar) utan också det danslika, luftiga glissandot vilket bekräftar att denna dansmusik ofta spelades på stråkinstrument. Tre danssituationer alternerar i konserten: män som dansar med långsamma, taktfasta kliv, kvinnornas glidande, långsamma dans samt deras dans tillsammans vilken ibland blir rörig då många inte längre minns stegen… Verket är en dialog på flera nivåer: solocellisten spelar med cellosektionen och solisten respektive cellosektionen inleder båda en dialog med hela orkestern. Konserten bibehåller den klassiska tresatsiga formen och respektive sats skulle kunna betecknas som "ivrig, danslik", "meditativ" samt "uppfriskande och gnistrande". PETER EÖTVÖS

PETER EÖTVÖS (f 1944) ALLE VITTIME SENZA NOME Peter Eötvös nya orkesterverk Alle vittime senza nome (Till offren utan namn) skrevs till minnet av de flyktingar från Mellanöstern och Afrika som har drunknat i Medelhavet. Det fick sitt uruppförande den 8 maj i Milano med La Scalas filharmoniker under ledning av tonsättaren. I stycket reflekterar Peter Eötvös över den nuvarande flyktingkrisen, särskilt de tusenden som har försökt fly krig och förföljelser i båtar som i många fall aldrig har nått sin destination. Det är till alla dessa "vittime senza nome" - namnlösa offer - Peter Eötvös tillägnat sitt verk. Medan pressbevakningen av situationen i stor utsträckning har avtagit, manar Peter Eötvös till en ny mediabevakning av flyktingarna, påminnande oss om att problemet förblivit olöst. Temana i Alle vittime senza nome kan antyda att det är ett rekviem, men Peter Eötvös undviker medvetet denna etikett av respekt för de olika kulturer och religioner bland dem som han tillägnar verket. Stycket är musikaliskt varierat och söker att representera resans och havets osäkerhet. Med stillsamma solon och våglika figurer som växer till expressiva passager för hela orkestern. Peter Eötvös förklarar: "När jag arbetade med kompositionen observerade jag de gripande bilderna: inte bara individernas ansikten utan också den otroligt täta folkmassan som trängdes i farkosterna. Bilderna har omvandlats till sköra melodier i kompositionen, framförda av soloinstrument och täta ljudmassiv framförda av hela orkestern."

BELA BARTÓK (1881-1945) DEN SÄLLSAMME MANDARINEN, SVIT OP 19 Den sällsamme mandarinen från 1918 bygger på en berättelse av den ungerske journalisten och författaren Menyhért Lengyel (1880-1974), senare känd som regissör och manusförfattare i Hollywood där han bland annat skrev manuset till Garbofilmen Ninotchka. Den sällsamme mandarinen är en psykosexuell historia, ett uttryck för den kvalfulla, pinade själen hos en människa "vid sidan om". Mandarinen själv tecknas som en man "från en annan värld". Handlingen utspelar sig i ett sjabbigt rum i slumkvarteren i en storstad. En gatflicka lockar in kunder som sedan rånas av tre manliga medhjälpare. Under balettens gång gör tre kunder entré. Först en äldre kurtisör, därefter en yngling. Ingen av dem har pengar och de åker raskt ut. Den tredje kunden är mandarinen som kvinnan söker förföra med en erotisk dans. Han är inledningsvis kallsinnig men blir sedan upphetsad och kastar sig över kvinnan. De tre rånarna rusar fram för att slå ihjäl mandarinen men han förblir märkligt opåverkad, även när de hänger honom i en lampkrok och genomborrar hans kropp med ett rostigt svärd. Först när kvinnan omfamnar mandarinen börjar hans sår blöda och han dör. Bartóks musik till dramat är inte sällan aggressiv och våldsam, med många orientaliska klanger och ett skickligt utnyttjande av bleckblåset som illustrerar mandarinen med ett ödesmättat, fallande intervall. Men här finns också mildare passager som skänker nyanser åt den psykologiska skildringen. Ett uppförande kom till stånd i Köln den 27 november 1926 men det slutade med att man ville ställa dirigenten inför rätta på grund av det vågade innehållet. Två planerade framföranden i Budapest, 1931 och 1941, blev officiellt förbjudna. Inte förrän 1946 tilläts baletten i tonsättarens hemland - men då var han redan död. SVEN KRUCKENBERG

"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.

Tonsättare, lärare och dirigent: Peter Eötvös förenar tre roller i en framgångsrik och respekterad karriär på högsta nivå. Hans musik förekommer flitigt hos ledande orkestrar, samtida musik-ensembler och festivaler, och som tonsättardirigent har han lett projekt i städer i stora delar av världen. Hans många operor har haft stora framgångar, bland dem Three Sisters byggd på Tjechovs drama samt Paradise Reloaded (Lilith), Love and Other Deamons, Angels in America och Golden Dragon. Hans opera Sensa sangue beställdes och uruppfördes av New York Philharmonic Orchestra och Kölnfilharmonin. Bland hans senaste orkesterverk finns Cello Concerto Grosso som skrevs till Berlins filharmoniker, violinkonserten DoReMi och slagverkskonserten Talking Drums. Oratoriet Halleluja: oratorium balbulum för solister, kör och orkester uruppfördes vid Salzburgs festspel 2016. Säsongen 2016-2017 är det premiär för The Sirens Cycle för sopran och piano i London samt orkesterverket Alle Vittime Senza Nome 2016 i Milano. Han har också befattningen Creative Chair hos Tonhalleorkestern i Zürich. Peter Eötvös har varit titeldirigent hos Kammarorkestern vid Hilversums radio, BBC Symphony Orchestra, Radioorkestern i Stuttgart, Radioorkestern i Wien samt Budapests festivalorkester. 2003-2008 var han förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker. Tidigare har han arbetat med Stockhausen-ensemblen och Ensemble Intercontemporain där han var chefdirigent 1978-1991. Vid firandet av Pierre Boulez 90-årsdag 2015 dirigerade han London Symphony Orchestra. Som lärare har han varit verksam vid musikhögskolorna i Karlsruhe och Köln och han är aktiv vid sitt eget institut för unga dirigenter och kompositörer samt stiftelsen för samtida musik i Budapest. Peter Eötvös musik har spelats in och givits ut av skivbolagen BMC, Naïve, Deutsche Grammophon, ECM, Kairos och Col legno. Med Göteborgs Symfoniker finns utgåvor av hans egna ZeroPoints, pianokonserten CAP-CO med Pierre-Laurent Aimard och violinkonserten Seven med Akikao Suwanai (BMC), trumpetkonserten Jet Stream med Håkan Harden-berger (DG) samt Stravinskys Mavra (BMC).

Norske Ernst Simon Glaser (f 1975) är solocellist i Göteborgs Symfoniker. Han har bland annat varit solist i Tommie Haglunds cellokonsert Flaminis aura med dirigenten David Afkham (2012), inspelad på BIS), samt i Svendsens cellokonsert under ledning av Neeme Järvi (2015). Ernst Simon Glaser föddes i Ålesund och när han var sex år flyttade han med familjen till England där han växte upp. Efter avslutade studier för Ralph Kirshbaum i Manchester återvände han som 22-åring till Norge för att bli alternerande solocellist i Trondheim Symfoniorkester. Ernst Simon Glaser har också varit solocellist hos Den Norske Opera i tio år. Efter att ha utsetts till "Årets unga solist 2002" av Rikskonsertene i Norge spelade Ernst Simon Glaser in sin debut-cd med musik av Schubert och Schumann för skivbolaget Simax. 2004 erhöll han också Musikkens Venners debutantpris. Hans senaste inspelning innehåller konserter för cello och blåsorkester. Ernst Simon Glaser har samarbetat med en rad framstående musiker och dirigenter, bland dem Schlomo Mintz, Iskandar Widjaja, Leif Ove Andsnes, Nikolaj Znaider, Christian Zacharias och Liv Glaser. Som kammarmusiker och solist har han spelat med de flesta norska orkestrar samt framträtt i Europa, Kanada, Israel och Kina. Ernst Simon Glaser spelar på en cello av Francesco Ruggeri, byggd kring 1680, som lånats ut av det norska företaget Dextra Musica.