Göteborgs Konserthus Drömmar med Gageego! och Neo

HELEN GRIME (f 1981) PIANOKONSERT (2017) FÖR PIANO, FLÖJT, KLARINETT, HARPA, SLAGVERK, VIOLIN OCH CELLO Helen Grime hör till de yngre tonsättare som framförs denna säsong men har redan åtnjutit stor framgång. Ett av hennes senaste kompositioner är kvällen pianokonsert. Ett verk skrivet till hennes make, pianisten Huw Watkins. Helen Grime berättar själv om pianokonsertens tillkomst och dess koppling till solisten: "Jag känner inte bara till hans unika egenskaper som musiker, utan likaväl känner han till min musik. Verket är skrivet för solopiano med en ensemble uppdelad i tre triogrupper: flöjt och klarinett, violin och cello samt harpa och slagverk. Min intention var att skapa ett intimt stycke som är lika delar kammarmusik och ögonblick av stor virtuositet. Verket är också ett slags mini-hommage till Elliot Carter och Pierre Boulez Två verk som ligger mig nära hjärtat är Elliott Carters Triple duo och Sur incises av Boulez, därför är duetterna alltid använda som separata duos och musiken som varje duo spelar är ofta i kontrast till varandra avseende stämning, hastighet, textur och gestik. Sparsmakat möts dessa motpoler under musikens gång och börjar sakta påverka och interagera på olika vis. Slagverket och harpan, inspirerat av Sur incises (som är skrivet för tre pianon, harpor och slagverkare), agerar som ett slags förlängning av pianot, ofta som en förstärkning eller eko därav. Stycket består av tre satser, andra och tredje transformerar och reflekterar över öppningssatsens material."

SALVATORE SCIARRINO (f 1947) RAFFIGURAR NARCISO AL FONTE (1984) FÖR PIANO, TVÅ FLÖJTER OCH TVÅ KLARINETTER Italienske tonsättaren Salvatore Sciarrinos musik är återkommande under årets säsong. En tonsättare som hunnit bli över 70 år nu, utan att för den skull se sin musikaliska gärning sina, snarare det motsatta: från hans bergsby i Toscana växer verkkatalogen digert år för år. Kvällens verk tillhör de tidiga verken, men är ändå ett av de portalverk där flera av Sciarrinos kännetecken börjat göra sig påminda och Raffigurar Narciso al fonte utgör därför en inte så lite passande väg in i Sciarrinos ljudvärld. Ska man välja ett ord för att fånga Sciarrinos musik ligger "eko" nära tillhands. Ett välkänt utrop i Sciarrinos stora vokala katalog (Echo!), men även som musikalisk gest, som ett eko, en imitation - liksom lyssnandet, det intima kammarmusikaliska örat som Sciarrinos musiker och publik kräver. Ekot, eller imitationen, är en av Sciarrinos starkaste identitetsmarkörer, vilket har gjort Sciarrinos egenartade figurationer och gestik så välbekanta - det krävs inte många takter för att igenkänna denna suckarnas poesi. I kvällens verk understryks det nästan än mer. Inte bara i instrumentationen: dubbla flöjter och klarinetter och solopiano, utan även i titelns implicerade berättelse, den om Narcissus. Även om musiken säkerligen inte ska läsas som programmusik i strikt mening så är myten mer än bara en metafor. Narcissus som, enligt legenden i en skogsvandring blir föremål för dryaden Echos (Eko) förälskelse. Echo, som genom trolldom förlorat sin talförmåga sånär som på förmågan att imitera. Echos ekon får Narcissus - som tror sig bli hånad - att avvisa henne, ett avvisande som i slutändan - genom hämndens gudinna, Nemesis - får Narcissus att förälska sig i sin egen spegelbild. En förälskelse Narcissus aldrig kommer över… ESAIAS JÄRNEGARD

MORTON FELDMAN (1926-1987) BETWEEN CATEGORIES FÖR TVÅ SLAGVERKARE, TVÅ PIANON, TVÅ VIOLINER OCH TVÅ CELLOR Att beskriva amerikanske Morton Feldmans musik blir ofta ett sökande efter poetiskt stinna ord, där det odefinierbara, flyktiga och illusoriska blir till förgrund. Det går inte att med klassisk analys fånga Feldmans musik. Eller; det går måhända, men det centrala undflyr en. Det krävs en annan blick, måhända den som Susan Sontag efterlyser i sin beryktade Against Interpretation, som publiceras några få år innan Between Categories, där hon vänder sig mot de intellektuella modellerna och istället för en hermenutics of art söker en erotics of art. I allt väsentligt säger Feldman det oftast bäst själv: "Min besatthet av yta är ämnet för min musik. På det viset är mina kompositioner inte "kompositioner" alls. Man kan kalla dem tidsdukar i vilka jag mer eller mindre bara grundmålar med en nyans av min musik. Jag har lärt mig att ju mer man komponerar eller konstruerar - ju mer förhindrar man ostörd tid från att bli musikens vägledande metafor. Jag föredrar att tänka på mitt arbete som: between categories. Mellan tid och rum. Mellan målning och musik. Mellan musikens konstruktion och dess yta. I Between Categories möter vi en dubbelkvartett av slagverk, piano, violin och cello. Två identiska uppsättningar, men i klang - en. ESAIAS JÄRNEGARD

AURELIANO CATTANEO (F 1974) GIANO, REPAINTED (2010) FÖR 2 FLÖJTER, 2 KLARINETTER, 2 PIANON, 2 VIOLINER OCH 2 CELLOR Italienske Aureliano Cattaneos musik klingar sällan i Sverige varför kvällens dubbelkvintett är en ynnest att få framföra. Giano repainted är samman med Feldmans Between Categories de stycken som explicit ställer kvällens två ensembler som speglingar av varandra. I Giano, repainted möter vi återigen det mytologiska. Denna gång, istället för det grekiska - det romerska: Janusmyten. Giano, italienska för Janus, är den tvåhövdade guden, som blickar mot framtid såväl som mot det förflutna. På scen får vi se två speglade ensembler. Två uppsättningar flöjt, klarinett, fiol, cello och piano. Men att bära ett Janusansikte associerar även mot mer kontrasterande drag: att alternera mellan olika stämningar, nyckfullhet - att ha två ansikten, förrädarens kännetecken. Den här polariteten kommer under lupp i Cattaneos klanger. Just det kontrasterande i såväl klang som gest slår emot lyssnaren, kanske mest frapperande i pianoklangen - de två pianona är svagt åtskilda i stämning på ett flertal toner. En misstämning som understryks av de övriga instrumenten. ESAIAS JÄRNEGARD

JOHN CAGE (1912-1992) KONSERT FÖR PREPARERAT PIANO OCH ENSEMBLE (1957-1958) Det preparerade pianot och John Cage är för evigt inskrivet i musikhistorien. Kvällens pianokonsert är på många vis dess kröning eller slutpunkten på Cages tidiga musikgärning. Ett verk med oändlig palett av möjliga klanger. Det saknas ett traditionellt partitur, musikerna börjar där de så önskar och när de så önskar. Cage anmärkte : "det enda jag förhöll mig konsekvent till var att undvika att vara konsekvent". Det är en kamp mellan struktur och frihet, mellan improvisation och regler. Pianot, som solist, bibehåller en nästan romantisk roll genom sin expressivitet, men dess sonoritet befinner sig lika mycket vid tangenterna som inuti pianokroppen. ESAIAS JÄRNEGARD

Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.

Amerikanske Aaron Holloway Nahum är en framstående dirigent, tonsättare och inspelningstekniker. Som grundare och konstnärlig ledare för The Riot Ensemble i London har han uruppfört fler än 60 verk av tonsättare som Ann Cleare, Sebastian Hilli och Clara Iannotta, och medverkar på flertalet premiärinspelningar av tonsättare som Liza Lim, Chaya Czernowin och Rebecca Saunders. Hans verk Like a Memory of Birds uruppfördes av Peter Eötvös med Plural-ensemblen i april och basklarinettkonserten Vernichtung uruppförs av Horia Dumitrache och Pannonorkestern i november. Bland andra beställningar märks kommande stycken för BBC Symphony Orchestra, London Symphony, Hocket, Third Coast Percussion och Atea Wind Quintet.

Norrbotten Neo firade 2017 hela tio år i kammarmusikens framkant och är den enda ensemblen i sitt slag med nationellt uppdrag att verka för den nutida kammarmusiken. Norrbotten Neo består av sju musiker som spelar flöjt, klarinett, slagverk, piano, violin, viola och cello. I syfte att verka för den svenska kammarmusikens utveckling beställer ensemblen fortlöpande nya verk och samarbetar både med yngre och mer väletablerade tonsättare, främst nationellt men även internationellt.