Göteborgs Konserthus Joyce DiDonato och Oslo Operaorkester

MAURICE RAVEL (1875-1937) SVIT NR 2 UR DAPHNIS OCH CHLOÉ Lever du jour - Pantomime - Danse générale Det är svårt att med några få ord fånga denna orkestersvit, som efter dryga 100 år slår emot en publik med enorm färgrikedom och virtuositet. En musik som bara vid tiden för sin tillkomst är remarkabel. 1913 är det år då Stravinskys Våroffer för första gången klingar, och i Wien framförs Anton Weberns 6 orkesterverk. Två konserter vars musikaliska revolution länge överskuggades av det handgemäng som uppstod under konserterna. Ravels svit omfamnades redan under sin tonsättares levnadsår, men dess musikaliska revolution i harmonik och orkestrering är därmed inte mindre. Denna svit, som är delar ur en balettmusik på den grekiska sagan om Daphnis och Chloé, som Diaghilevs beryktade danskompani dansade fram till, bär alla de särdrag som gjort Ravels musik odödlig. Exemplen är otaliga, men nivån av subtil genialitet är närvarande redan i verkets inledning, när solen gryr i den impressionistiska orkesterskruden. Lyssna inte minst på hur detta gestaltas i stråksektionen. Den klang som är likt en fond för de rörliga blåsmotiven, är i själva verket soluppgångens mest klangliga transformation; hur stråket i en sakta procession under öppningstakterna lyfter sordinerna, från pult till pult, från sektion till sektion, och på det viset – silat genom stråkklangen – ljuvt låter övertonerna från strängarna gå från det dunkla till det klara. Esaias Järnegard