Lerum, Dergårdsteatern Barockakademin spelar i Lerum & Mölnlycke

JOHANN JOSEPH FUX (1660-1741) UVERTYR NR 4 FÖR 2 OBOER, 2 VIOLINER, VIOLA OCH BASSO CONTINUO I D-MOLL Ouverture Pour le Rosignol Menuet - Passepied (Trio) Air Gigue Pour la Caille Pour le Coucou Johann Joseph Fux var en synnerligen inflytelserik österrikisk tonsättare, 25 år äldre än Bach, men snart sagt en lika betydelsefull kontrapunktiker. Han skrev lärda och vida spridda avhandlingar om kontrapunkt, flerstämmighetens ädla konst, inte minst en som kallas Gradus ad Parnassum. Det var bara genom talang och lärdom som han lyckades genomföra en anmärkningsvärd klassresa, härstammande från en bondefamilj i Steiermark. Han karriär gick via grundläggande musikstudier i Graz och från 1680 i stadens jesuituniversitet. Han blev verksam som organist i St Moritz i Ingolstadt, men tilläts att göra studieresor till Italien. Man uppmärksammade hans stora kvaliteter, och han anställdes på 1690-talet av kejsaren Leopold I i Wien som hovtonsättare, och efter dennes död även av kejsarna Joseph I och Karl VI. Han komponerade mängder med kyrkomusik, klavermusik och orkestersviter. Den nu aktuella, fyrstämmiga sviten för två oboer, stråkorkester och generalbas har sju kontrasterande satser, och bör ha komponerats omkring mitten av 1720-talet. Liksom Bachs och många andra barocktonsättares uvertyrer är det första satsen som givit hela verket dess namn, medan mellansatserna presenterar olika typiska modedanser från barocken. STIG JACOBSSON

MOLLY KIEN (f 1979) À LA RIGUEUR DU GOUT FIN ET DELICAT* Tonsättaren Molly Kien har en Bachelor of Arts från Indiana University i Bloomington och en masterexamen från Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Hon kom till Sverige 2002 för att studera för Sven-David Sandström vid Gotlands Tonsättarskola och fortsatte sina studier för denne i Bloomington. Molly Kien är medlem i Föreningen svenska tonsättare. Hon skriver själv om kvällens stycke: "När Bach tillägnade sina numera berömda Brandenburgkonserter till Christian Ludwig, markgreve av Brandenburg-Schwedt, så gjorde han det med ett visst mått av ödmjukhet, "jag ber ers höghet allra ödmjukast att icke döma deras ofullkomlighet så strängt med den omdömesgilla och känsliga smak som alla vet att Ni äger gällande musik, utan att hellre ta i vänligt beaktande den djupa respekt och lydnad jag härmed söker visa er." Det är med ett än större mått av ödmjukhet som detta verk presenteras, inspirerat av Bachs tredje Brandenburgkonsert, om än tämligen löst, mestadels några lånade motiv och instrumenteringen. Stycket är för övrigt en utforskning av hur barockmusiken kan klinga genom ett modernt filter, och det fungerar både som ett komplement till den tredje konserten och som ett självständigt stycke musik." *"Så strängt med den omdömesgilla och känsliga smak" kommer från den ursprungstillägnan Bach skrev till på franska till markgreven 1721.

JOHANN SEBASTIAN BACH (1685-1750) BRANDENBURGKONSERT NR 3 G-DUR (BWV 1048) Allegro Adagio Allegro I dedikationen till en samling om sex kompositioner i concerto grosso-form - förmodligen komponerade i olika versioner mellan 1708 och 1721 - och sammanställda i mars det senare året, skrev Johann Sebastian Bach att han tillägnade dem "Hans kunglige höghet Christian Louis, arvfurste av Brandenburg…" Därför har dessa verk blivit kända som Brandenburgkonserterna, trots att det är tveksamt om fursten någonsin lät framföra musiken. I själva verket är det bara tur att musiken finns bevarad. Efter furstens död 1734 såldes nämligen noterna tillsammans med en massa bråte på auktion. Det var tur att köparen var musikintresserad. Nåja, Bach hade också låtit göra säkerhetskopior och själv framfört dem under sin tid vid hovet i Köthen. Dessa Brandenburgkonserter är mycket varierade när det gäller solistinslagen och redan i titeln står det uttryckligen "Six Concerts avec plusierus instruments" - sex konserter med mångahanda instrument. Concerto grosso betyder "stor konsert", och även om de kanske inte är stora i vårt perspektiv så var de det under det tidiga 1700-talet. Formen innebär också att det finns en solistgrupp (concertino-grupp) som spelar mot en stråkensemble. Den tredje av dessa konserter saknar solistgrupp i egentlig mening och är i stället skriven för en niostämmig stråkensemble (ursprungligen tänkt för tre vardera av violiner, altvioliner och celli). Mellan de båda allegrosatserna åter-finns ett adagio som kan räknas till musikhistoriens kortaste satser, bara två ackord, vilka sveper förbi på så där tio sekunder. Men om man så önskar finns det här plats för improvisationer. Att denna konsert hör till Bachs mest kända verk är inte att förvånas över, för sällan får man väl höra så medryckande och frodig musik. STIG JACOBSSON

JOHANN SEBASTIAN BACH (1685-1750) BRANDENBURGKONSERT NR 5 D-DUR (BWV 1050) Allegro Affetuoso Allegro I den femte Brandenburgkonserten består concertinogruppen av flöjt, violin och cembalo. De hörs nästan alltid tillsammans i första satsen och det är gott om episoder där de får framträda. Till slut frigör sig cembalon i en magnifik, 65 takter lång solokadens (som kan sägas föregripa motsvarande partier i den moderna pianokonserten) innan satsen slutar med samma orkestertutti som den börjat. I andra satsen spelar concertino-gruppen ensam tillsammans med en generalbascello. Musiken bygger på ett tema som presenteras av violinen, och som får genomgå en hel del kontrapunktiskt arbete. Också finalens byggmaterial introduceras av violinen innan flöjt och cembalo tar vid. En bra bit in i musiken växer ett nytt tema naturligt fram ur det gamla, och med ett härligt musikanteri avslutas denna levnadsglada konsert. STIG JACOBSSON

Barockakademin Göteborgs Symfoniker bildades runt 2008 och består av ett 20-tal musiker som drivs av lusten att utforska och levandegöra musik från 1600- och 1700-talen. Stefano Veggetti är konstnärlig ledare och Terje Skomedal konsertmästare. Ensemblen har gjort ett flertal konserter genom åren med gästande solister och barockspecialister. Förutom en rad konserter i Göteborgs Konserthus har Barockakademin också spelat på Auktionsverket i Göteborg, Råda rum i Mölnlycke, Kulturbruket på Dal och Nordiska akvarellmuséet i Skärhamn samt ett flertal andra platser i Västra Götaland.

Norske Terje Skomedal är stämledare för andraviolinerna i Göteborgs Symfoniker. Han studerade vid Barratt-Due Musikinstitutt i Oslo och för Giuliano Carmignola i Luzern där han tog solistdiplom. Terje Skomedal har arbetat som konsertmästare i Norrandsoperans orkester i Umeå och i norska orkestrar. Han har bred erfarenhet som kammarmusiker och har turnerat internationellt med kammarorkestrarna Oslo Camerata och Spira Mirabilis samt framträtt som solist med flera norska och utländska orkestrar.

Den italienske cellisten Stefano Veggetti är sedan 2016 konstnärlig ledare för Barockakademin Göteborgs Symfoniker. Han är känd för sitt virtuosa spel, sin stilkänsla och stora sceniska närvaro. Efter utbildningen vid konservatoriet i L'Aquila under David Cole och i Philadelphia för Orlando Cole väcktes intresset för tidstroget spel vilket ledde till mästarkurser med Anner Bijlsma. Han har sedan dess spelat som solist och i kammarensembler. Han har bland annat framträtt med Anner Bijlsma, L'Archibudelli, Stanley Ritchie, Alfredo Bernardini, Ottavio Dantone, L'Astrée, Erich Höbarth, Rachel Podger, Jos van Immerseel och Anima Eterna i Europa, Mexiko och USA. Stefano Veggetti har gjort ett flertal radioinspelningar samt skivinspelningar för Nuova Era, Opus 111 och Accent. År 2000 grundade han sin egen grupp Ensemble Cordia och sedan 2014 samarbetar han med Anima Eterna. Han är också konstnärlig ledare för Academy of Ancient Music i Bruneck. Stefano Veggetti spelar på en cello av Nicola Gagliano (1737), "ex Oblach".