Professor Günther Ramin, organist vid Thomaskyrkan i Leipzig där Johann Sebastian Bach en gång verkade, hade bjudits in som solist vid två konserter. Knut Bäck skrev i Handelstidningen:
”Fullt register släppte lös en mäktig substansiell klangstyrka. Pianissimot åter ägde en översinnlighet som kom åhöraren att nästan hålla andan. Särskilt i programmets första nummer, Händels tionde orgelkonsert. Det kom som långt ur fjärran. Som om orgelns klangbotten uppfångat i etern kvardallrande toner, dem en gång mästarens egna knubbiga fingrar sänt ut i rymden… Mystiskt skönt!”
I efterhand kunde man konstatera flera bristfälligheter hos orgeln. Den var för stor för det utrymme som fanns tillgängligt vilket dämpade orgelns huvudverk, och det elektriska spelbordets överföringssystem med koppel- och kombinationsmaskiner var föråldrat redan vid invigningen.
Det var också opålitligt och felaktigt utformat – vid spel på de övre manualerna tappade organisten balansen och fick stödja sig på tangenterna. En datoriserad uppdatering 1983 blev heller inte så lyckad som man önskat.
Allt detta kan vi nu lämna bakom oss när den nya fantastiska konserthusorgeln är på plats.
Upplev instrumentens drottning
När ljudet från de över 9000 orgelpiporna fyller rummet vibrerar det i golv och väggar!