Säsongen 2023-2024 Musiken & jag

Mitt favoritstycke

Det måste bli Tjajkovskijs sjätte symfoni, Pathetique. Det är kontrabasarnas låt. Vi avslutar med att spela utdöende hjärtslag. Det har spekulerats i att Tjajkovskij illustrerade sin egen förestående död. Det känns alltid högtidligt att spela det.

Jag känner mig respektfull inför det mod han visar. Modet att se döden i vitögat. Det är kanske något vi saknar i dagens samhälle, att våga tänka på att hjärtat en gång ska sluta slå.

Musiken och tiden

Musiken kopplar ihop dåtiden med nutiden. Den som skrev detta en gång var mänsklig, precis som du och jag. När man spelar det blir man som vänner i ett intimt samtal. Jag känner samhörighet och tröst.

Musiken är som mindfulness för mig. Man glömmer sig själv, är här och nu, det är läkande. Det blir ytterligare en dimension med den här samhörigheten, att man får en inblick i kompositörens känsloliv.

I de bästa stunderna på en konsert kan jag slappna av och ge mig tillåtelse att känna samhörighet med någon som öppnar sig.

Mitt instrument

Någon sa att våra instrument som vi övertagit från andra är som tåg. Man åker med ett par stationer, sedan hoppar man av. Men tåget måste gå vidare. Det har många hundra år framför sig.

Min bas är gjord av poppel, ett sprött och lätt träslag. Jag håller den ren och vårdar lacken. Ibland måste jag lämna den på limning. Den ska förvaras i jämn luftfuktighet. Och rum där människor vistas är bäst. Jag har den i mitt sovrum.

Basen är byggd i Bologna på 1720-talet. Den har tillhört en dirigent och kontrabasist som hette Sergej Kusevitskij. Han tog med sig basen fylld med värdesaker när han flydde från Ryssland efter revolutionen. Den har klarat sig genom två världskrig. Jag tänker på att de här gamla instrumenten en gång var det värdefullaste någon ägde. De såg till att rädda sitt instrument mot alla odds. Jag känner att vi måste visa samma omtanke.