Hur många pukor går det in i en hiss för fyra personer?
Ganska många ska det visa sig. Men när hissen är upptagen av franska kontrabasar hjälper det inte.
Det är trekvart kvar till konsert. 98 musiker ur Göteborgs Symfoniker, en tysk violinsolist och en finsk chefdirigent i obskyr t-shirt har tagit plats på podiet i Wien för soundcheck. Hälften är ombytta till frack, någon äter äpple, stråkar och armbågar petas åt olika håll och stämljuden från alla instrument tävlar med varandra, samtidigt som fler stolar, notställ, stativ lyfts fram och transportlådor bärs ut. Symfonikernas fyra scentekniker är som tagna ur en Marvelfilm: endast superkrafter och trofasthet kan montera en full symfoniorkester på en kvart. Fyra trappor upp.
Det sägs att det är tomrummet under golvet som gör magin. Konserthuset Musikverein i Wien är berömt för sin akustik, och har varit så sedan starten 1863. Den antika salen är en förgylld skolåda med stuckaturer, statyer och ornament och stoppade stolar i tröttröd sammet. Men det är på vertikal väg som ljudet vibrerar, genom höjd i tak och djup under trägolvet.
Musikverein är Wiener Philharmonikers hemvist och de festliga nyårskonserterna har visats på tv i generationer. Huset genljuder i minnet av legendariska premiärer: Brahms andra och tredje symfoni, Mahlers 9:a och Tjajkovskijs violinkonsert föddes här.
Idag står ensembler och orkestrar på kö för att uppträda i den gyllene salen. Vilket förklarar blockaden i hissen.
För Göteborgs Symfoniker är Wienkonserten avslutningen på en sex dagar lång österrikisk turné. Tre konserter är avklarade i Festspielhaus i Salzburg inför totalt 4200 åhörare. I Mozarts hemstad är musiktraditionen stark, men ingen symfoniorkester i full storlek huserar där permanent. Det svenska gästspelet var efterlängtat och publiken satt närmast andaktsfull när en massiv Pathétique signerad Santtu-Matias Rouvali satte kronan på verket.
Tre timmars bussresa senare från regn till sol har den österrikiska huvudstaden öppnat sina armar lika utsträckta som Schönbrunns flyglar.
Ett sista äpple i källaren fem i halv. En sträckning av frackkragen.
På en träbrits en snabb sista skala på hornet.
De 1700 åhörarplatserna är nästan fyllda när klockan slår 19.30. Det är knäpp tyst.
Djupt under golvet börjar kontrabasernas ton växa. Helios sol stiger långsamt och strax skimrar den gyllene salen i en perfekt synkroniserad nordisk soluppgång.
”Bra instrumentala solon genom hela serien – speciellt konsertmästaren Sara Trobäck som den titulära hjältinnan som berättar. Tätt följd av den enastående oboisten (Mårten Larsson). Gästerna från Sveriges spelentusiasm mötte enhälligt gensvar i Gyllene hallen.”
Die Presse
av Jenny Svensson, redaktör