Solen gassade och det var varmt redan klockan 9. Och solen skulle fortsätta lysa oförtrutet hela resan. En mindre grupp musiker åkte redan morgonen före med tåg och en grupp hade redan landat med flyg från Göteborg när vi satte oss på bussen från Götaplatsen. Med vår grupp reste även chefdirigent Santtu-Matias Rouvali och vår solist för denna turné, den enormt begåvade, 22-årige violinisten Johan Dalene.
Några luftgropar senare landade vi på utsatt tid i Bryssel. En buss från flygplatsen tog oss in till en av de äldre delarna av Bryssel – stadskärnan med välkända turiststråk och mysiga gränder kantade av caféer och restauranger. Nu låg en ledig eftermiddag och kväll framför oss efter incheckning på våra två hotell. Några härliga timmar på Bryssels kullerstenar som ägnades åt kända landmärken, god mat, shopping och umgänge med kollegor.
Den lilla kissande bronsstatyn Manneken Pis är ett av alla ”måste se” i Bryssel. Vi irrade runt en stund innan vi hittade rätt. Han placerades på sin piedestal mot en husgavel i en gatukorsning redan 1619, för drygt 400 år sedan. Enligt en sida på nätet läste jag att han tydligen fungerat som dricksfontän under en tid. Mycket märkligt val av design för en källa för friskt vatten kan jag tycka… Med tiden har han i alla fall blivit ett av Bryssels mest kända måsten för turister och därmed har butikerna runt omkring anpassat sig efter just det klientelet. Hyllmeter efter hyllmeter har proppats fulla med mer eller mindre angenäma souvenirer av olika slag med den lille pojken som inspiration. Magneter, porslinsfigurer, korkskruvar, chokladkakor, praliner och Belgiska våfflor i udda former… Nåja, nu har jag också sett honom kissa i solen i alla fall.
Konsertdagen började lugnt med lång frukost och lite shopping. Vid 12-tiden samlades några av oss för att åka på visning bakom kulisserna på EU-parlamentet. Genom privata kontakter fick en guidad visning i en för dagen ganska tom byggnad, eftersom parlamentet förlagts i Strasbourg denna vecka. Efter en grundlig incheckning med passkontroll fick vi våra tillfälliga passerkort av en säkerhetsvakt och kunde vandra in i hjärtat av EU. Det kändes mäktigt att få vandra runt i korridorerna och kliva in i plenisalen där så många viktiga beslut fattas. Vi fick veta att de frågor som dominerat under det halvår som Sverige nu haft stafettpinnen som ordförandeland kretsat kring kriget i Ukraina och klimatfrågan. Inte helt otippat kanske, men skönt att höra att viktiga frågor lyfts som kanske inte alltid når öronen här hemma.
Medan vi vandrade runt i parlamentets korridorer blev vår solist Johan Darlene intervjuad i radioprogrammet Music Matters i belgiska kanalen Radio Klara inför kvällens konsert i Bozar, Bryssels Konserthus.
Ungefär samtidigt anlände instrumenten med två stora lastbilar från Sverige till Bozar – det blev en knixig sista bit då chaufförerna fick backa en lång bit in i en smal gränd fram till lastintaget på det drygt hundra år gamla konserthuset. Där väntade våra scentekniker på att ta emot och lasta ur alla instrumentlådor, stolar och notställ som skulle ställas på plats i god tid inför repetitionen kl 18. Ett smärre hjältedåd!
Under tiden det pågick tog vi oss tillbaka till kvarteren runt hotellet för att äta och vila inför konserten. Den gassande värmen tog på krafterna. Bortsett från att man blir trött och lite loj rent allmänt skapar det också bekymmer som en annan inte tänker så mycket på – nämligen att fingrarna svullnar i värmen. Något som kan bli lurigt för en musiker som behöver vara flink i fingrarna…
Det är alltid roligt att uppleva livet back stage. Det kan upplevas som ett smärre kaos men det är ett väl inrepeterat maskineri. Ett avslappnat kaos. I korridorer och vrår sitter musiker i frack och långklänning och dricker kaffe ur pappmuggar och mumsar på någon matbit. Någon byter om bakom en instrumentlåda, en annan skrollar på sin mobil och någon letar efter toaletterna. Mitt i detta sitter tekniker och tar igen sig en stund mellan urlastning och scendukning och någon annan ordnar med några detaljer för solisten och dirigenten.
I myllret hittade jag Jan Alm som laddade energinivån med ett päron inför kvällen. Han gör sin sista konsert med orkestern innan pension efter dryga 40 år i Göteborgs Symfoniker. ”Det är som det är” svarade han på frågan om hur det känns och fortsatte ”Neeme Järvi brukade säga ”What to do?”. Det är ett passande citat” svarade han och tillade att han ser fram emot ledigheten.
Även orkesterchef Johan Nordin går i pension och gör sin sista arbetsvecka med orkestern med denna turné efter 12 år. Kan man få ett bättre avslut? funderade han.
Konserthuset Bozar är designat av den legendariske Belgiske arkitekten Victor Horta i art deco-stil och invigdes 1928. I samband med Symfonikernas konsert denna afton höll Västra Götalandsregionen en representation i en vacker festsal i Bozar. Här fanns förutom våra egna representanter för orkestern, vår VD Sten Cranner och Camilla Bröyn (projektledare för strategiska partnerskap), högt uppsatta politiker i regionen. Bland dem fanns även Annika Molin Hellgren, Sveriges ambassadör i Belgien. I sitt tal lyfte hon bland annat fram vikten av att EU står enade mot Ryssland och hon menade att Sveriges ordförandeskap handlat mycket om det. Hon knöt även ihop Victor Hortas kopplingar till Sverige genom hans svenska fru, Julia Horta Carlsson, som arbetade som journalist och hade rapporterat från oroligheterna i Europa – för 100 år sedan, under första världskriget. En koppling som plötsligt kändes viktig.
Sten Cranner pratade kring kvällens konsertprogram där bland annat Jean Sibelius Violinkonsert med Johan Dalene och Richard Strauss Ein Heldenleben skulle komma att framföras. Svenska kocklandslaget serverade en 7-rätters meny med inspiration från den svenska midsommarmaten. Jag hann höra chefskocken Malin Lönneberg presentera maten; bland annat skulle det bjudas på den midsommartraditionella rätten ”old mans mess” – några ögonbryn höljdes i församlingen. Vad kunde det vara? Det vattnades i munnen på mig. Tyvärr var jag tvungen att smita tillbaks back stage där jag hade stämt träff med producenten och Johan Dalene.
Det var dags att inta salongen. Första stycket var Lili Boulangers D’un matin de printemps. Följt av en imponerande tolkning av Sibelius Violinkonsert med Johan Dalene som, lättsamt trollade fram vemodiga och dramatiska toner ur sin Stradivarius. Efter rungande applåder bjöd Dalene på ett solonummer – en pigg violinpartita av J S Bach.
I pausen var det kö till Dalenes loge för personliga tack från medlemmar ur orkestern och andra: orkesterchefen Johan Nordin konstaterade nöjt: ”Nu kan jag pensionera mig med lätt hjärta”.
Efter paus gavs Strauss Ein Heldenleben och vi blev återigen hänförda av skimrande toner denna gång genom Sara Trobäcks smäktande, lekfulla violinsolon. Så vackert. Efter finalen brast den magiska bubblan vi befunnit oss i när publikens applåder lyfte taket. Stående ovationer som tystnade först när Santtu-Matias Rouvali klev upp på pulten och vände sig till publiken för att presentera vårt extranummer: Mellansspel ur kantat Sången av Stenhammar ”…som vi för kvällen vill tillägna Stenhammars barnbarnsbarn som sitter här i publiken” tillkännagav han och visade med handen mot en plats i salen. Ett sus gick igenom salongen medan Santtu slog an orkestern. Och vi fick en smula mer magi.
En grupp ur Göteborg Symfonikers Vänner hade rest till Bryssel för att se konserten på plats i Bozar. Sture Carlsson (tidigare VD för GSAB) fick möjlighet att intervjua kvällens två violinister Johan Dalene och Sara Trobäck. Bland annat fick Dalene frågan om vad som inspirerat honom till denna tolkning av en violinkonsert som i Stures mening nog lät precis så som han trodde att Sibelius själv tänkt sig att den skulle tolkas – lättsamt och piggt. Johan svarade ödmjukt att han lyssnat på fiollärare Per Enokssons råd om att studera noterna och bilda sig en egen uppfattning. 
För många i orkestern innebar sluttonen denna kväll semester. För andra väntar först en hejdundrande lägervecka på musiklägret Side by Side med över 2000 barn som ska drillas under några dagar inför avslutningskonserterna som ges på bland annat Scandinavium och Konserthuset. Ett mäktigt pussel för podiepersonalen som först ska ta emot all turnépackning i ett hus fullproppat med aktiviteter. Men de går – med god vilja och kärlek till det vi gör. Stolar och notställ började därför plockas ihop så fort publiken lämnat salen. Vi andra gav oss ut i den ljumma sommarnatten och slog oss ner på hotellets bar och skålade för en fin konsertkväll och ännu en lång och lyckad säsong.
Och några svullna fingrar märke inte mina öron av.
Tack Bryssel och tack kära kolleger för en härlig turnéresa!
Magdalena Nilsson
Marknadsavdelningen