På 70-talet flyttade jag, med stor nyfikenhet på stadslivet, från landsbygden i Skaraborg till Göteborg. Som för många andra tog jobb och familj upp den mesta tiden, men någon gång gick jag till Konserthuset.
Aina Nordqvist i Göteborgs Konserthus
Först 2014 skaffade jag ett abonnemang och fick en egen stol. Och det var då som jag verkligen fastnade för musiken. Jag måste säga att det är häftigt att ha en stol, jag trodde inte att det skulle vara så betydelsefullt för mig att få sitta på samma ställe, jag som är så flexibel.
Jag vet att jag blev både överraskad och häpen över att jag, utan andra musikkunskaper än lite pianolektioner när jag var 15 år och en del musiklyssning, kunde nå djupet i musiken. Det är jag fortfarande fascinerad över – hur det kan gå till när man är 70 plus. Självklart får jag god hjälp av introduktionerna inför de stora konserterna och jag går allt oftare på dem.
Jag trivs nästan bäst i Stenhammarsalen. Där får jag mer närhet till musikerna. Fast måste jag välja mellan Stora salen och Stenhammarsalen så kan jag inte det.
Det lilla formatet i Stenhammarsalen
Konsert i Stora Salen
Jag älskar Gageego!. Det finns något i mig från landsbygden – att jag inte är uppvuxen med Bach och Beethoven och att jag borde veta mer om musiken. Men med Gageego! känner jag att jag kan släppa prestationskraven på att försöka förstå, för musiken är experimentell och nyskapande och föder alltid nya tankar. Det är lätt att fastna i fasta föreställningar, men här inser jag att, ja, så här kan musik också låta.
Hälsningar,
Aina Nordqvist