Internationella kvinnodagen. Kvinnornas dag. En kvinnodag? Det ger mig dubbla känslor. Jag önskar att vi kunde ta jämställdheten för given, och att de toner som kommer ur min fiol är min egen röst.
Jag har inte behövt stå tillbaka för att jag är tjej under min uppväxt. Jag har inte upplevt mig orättvist behandlad, förbisedd eller underskattad på grund av att jag är kvinna. Lika lön för lika arbete borde vara en självklarhet. Men jag vet att det är en ynnest att kunna ha en sådan utgångspunkt när man ska ut i livet. Jag vet att jag har generationer av modiga kvinnor att tacka för det. Kvinnor som haft något viktigt att säga men fått gå en lång omväg för att först göra sina röster hörda.
Charlotta Grahn Wetter Göteborgs Symfoniker
Jag var på besök hos en väninna som studerade piano vid en av musikhögskolorna i London. Vi hade länge förberett en sonat för violin och piano av Brahms, och nu skulle vi få framföra verket för hennes pianolärare och få feedback. Min kompis professor, en briljant pianist från det forna östblocket, hade fostrats i den strikta ryska musikskolan och kunde tydligen vara mycket krass. Vi var nervösa.
En något tvekande inledning fann sig successivt till rätta, och i takt med att vi vågade spela med mer övertygelse bleknade också känslan av att bli kritiskt bedömda. Vi svepte fram genom Johannes Brahms ljuvliga fraser med djup inlevelse, och jag kunde tydligt höra min egen professors idoga och omsorgsfulla uppmaningar eka inom mig medan jag spelade: mer passion! Använd mer stråk! Fyll rummet med klang!
Coda, final, slutackord.
Tystnad. Pianoprofessorn suckade uppgivet.
Why do you have to play like two old, fat men? Utbrast hon i frustration.
Så blev det med den inspirationsresan till London. All övning och allt repeterande, väskan packad med anspänning och förhoppningar. Alltihop utmynnade i denna plumpa och anmärkningsvärt opedagogiska fråga. Men tiden och några små insikter har fått mig att se att det inte var det maskulina musicerandet hon ifrågasatte, det var vår konstnärliga integritet. Spela som den du är. Säg det du vill säga med din egen röst! Jag hoppas att vi en dag lever i en värld där alla kan göra sin röst hörd, och där vi kan ta jämställdheten för given. Så jag tänker ta den för given.
Charlotta Grahn Wetter
Första Violin, Göteborgs Symfoniker