Fyra flitiga musiker, lika många stråkinstrument och några svarta krumelurer på ett randigt papper. Det är allt som behövs för att göra underverk. I augusti fick vi uppleva just detta, mitt på dagen, i en enkel trädgård i Ljungskile.
Efter en hel vecka med oberäkneligt västkustväder: vasst regn och hårda vindar som blandades med solglimtar, kalla nätter och daggvåta gräsmattor, infann sig ett märkligt lugn i söndags morgon. Knappt klarade de svaga vindpustarna sätta trädens blad i rörelse. Fåglarnas kvitter tog plats och solens värmande strålar vilade från en klarblå himmel. Förväntningarna på vädret är inte särskilt höga vid den här årstiden. Vi har gett upp sommarens krav på maxade temperaturer och är inställda på det kommande höstrusket.
Just i söndags blev vi alla glatt överraskade. Inte bara för vädrets skull utan också för en mäktig musikupplevelse som tog oväntad stor plats trots det lilla.
Allt började med att jag deltog i en tävling på sociala medier. Göteborgs symfoniker efterfrågade motivering till varför man ville vinna en trädgårdsspelning. Restriktioner har gjort att vi har fått nöja oss med Spotifys spellistor eller det egna musicerandet som visserligen är njutbart men saknar den trolska inramning som finns i konserthusen. Jag som både älskar tävlingar, musik och ord satte samman en motivering som juryn föll för och några dagar senare fick jag beskedet. Vinsten var min och glädjeskutten satte kristallkronan i gungning.
I söndags var det alltså dags för vinsten att gå i uppfyllelse. Eftersom det var en högtidlig dag med högtidlig musik pyntade jag trädgården med sammetsgardiner, bubbel i höga glas och snacks i muggar. Ljusspel mellan grönskan blev en så att säga naturlig inramning. Stolar placerades ut för att säkerställa avståndet mellan sällskapen i publiken. För det var fler än familjen som var inbjudna. Eftersom delad glädje är dubbel glädje, dessutom gör musiken glädjen mer glädjerik enligt Lill Lindfors, tänkte jag att så många som möjligt skulle få uppleva denna stund utan att utmana Folkhälsomyndighetens reglemente.
Stråkkvartetten med tre violiner och en cello intog scenen och när taglet började stryka strängarna tystnade fåglarna i ljudet av Brahms, Sibelius och Mozart. Vår trädgård fylldes med innerlighet, lekfullhet och dramatik.
Tänk att så stora känslor kan skapas i så små instrument. Tänk att en kombination av toner bildar överjordiska upplevelser genom sin existens. Tänk att en vanlig söndag kan bli så ovanlig och alldeles, alldeles, underbar.
Stort tack till musikerna för att ni har övat och övat i många, många år för att sprida upplevelser utöver det vanliga. Tack för att ni delar med er av tonerna och låter oss alla ta del av dem. Jag önskar att söndagens trädgårdsspelning kunde konserveras på burk för det skulle inte behövas något bäst före-datum och många skulle vilja ta del av den.
Välkomna tillbaka! (Och så hoppas jag att vi ses på Konserthuset snart igen).
Vänliga hälsningar
Tåve Jernmark
Ljungskile