Publicerat 25 augusti 2020 Inte vilken skivinspelning som helst

Förra veckan gjorde Symfonikerna något av det modigaste vi kanske någonsin gjort: spelade in en skiva med musik vi inte säkert visste hur den lät, från noter som inte riktigt fanns, i en lokal som var oprövad som studio. Och så en pandemi på det.

Förra veckan gjorde Symfonikerna något av det modigaste vi kanske någonsin gjort: spelade in en skiva med musik vi inte säkert visste hur den lät, från noter som inte riktigt fanns, i en lokal som var oprövad som studio. Och så en pandemi på det.

Jag ska inte hålla er på halster: resultatet blev fantastiskt. ”Mod” är trots allt ett av våra interna ledord.

Symfonikerna har en lång tradition av att förvalta den nordiska orkestermusiken, vilket trogna lyssnare känner igen från våra skivor med musik av bl.a. Sibelius, Stenhammar, Svendsen, Nielsen, Atterberg, Rosenberg, Crusell och många fler. Nu kan vi äntligen lägga till Valborg Aulin (1860-1928), Elfrida Andrée (1841-1929) och Ida Moberg (1859-1947) till vår nordiska palett också. De är såklart inte tagna helt ur luften, alla tre rönte framgångar i sin samtid, tillhörde tidens parnass och mycket forskning har gjorts på deras liv och gärning i modern tid. Alla tre har också fina inspelningar av andra verk de skrivit, så vi visste naturligtvis att det fanns kvalitet att hämta.

Efter ett intensivt researcharbete valde vi det djärva alternativet att spela in ett varsitt verk av dem som aldrig tidigare spelats in på skiva: orkestersviterna Tableaux Parisiens av Aulin och Soluppgång av Moberg, samt Symfoni nr 1 av Andrée. Tre världspremiärer alltså!

Till detta behövs det såklart noter, och då dessa tre verk knappt spelats alls under det senaste århundradet kan man inte som med t.ex. Sibelius musik bara klicka hem ett färdigt notmaterial från ett urval av förlag som alla låtit sina bästa musikforskare mangla igenom varenda punkt och streck tusen gånger om tills det nått perfektion. Således har ett frenetiskt arbete pågått hela sommaren av Savolax Musiksällskap i Finland som gjort ett grundarbete med digitalisering av de gamla handskrivna noterna, vår dirigent Johannes Gustavsson som slitit ut askvis med röda pennor i sin korrekturläsning gentemot kompositörernas manuskript, och våra hjältar på konserthusets notbibliotek under ledning av Kristian Karlstedt som sammanställt allt.

Även under inspelningens gång har vi tagit oss gott om tid till att prova olika varianter – det finns flera versioner av delar av musiken, och kompositörerna har kluddat dit kommentarer som lämnar en del till vår tolkning. Eftersom få i modern tid har hört verken tidigare och ingen vet hur det ”ska” låta blir det också många detaljfrågor – ska andraklarinetten verkligen ha ett ciss i takt 42? (Nej, vi ändrar till ett c) Varför har kontrabasarna kvinten i basen vid återtagningen? (Jo, det hänger ihop med…) På bilden ovan ser ni dirigent Johannes Gustavsson på golvet med alla manuskriptkopior, konsertmästare Per Enoksson pekar ut en kritisk passage. Vår kulturhistoriska gärning är alltså inte bara att spela in musiken, utan också att börja på det enorma arbete som säkert slutligen kommer ta flera decennier: att skapa användarvänliga editioner av dessa tre verk. Varsågoda ni hugade andra orkestrar och förlag, här kommer ett första förslag från Göteborgs Symfoniker, ta gärna stafettpinnen vidare!

Men var är vi någonstans? Jo, på Hotel Post vid Drottningtorget, i deras största evenemangslokal Drottningporten. Jag har fått lära mig under veckan att man en gång tänkte sig att GöteborgsOperan, som på 1900-talet växte ur sina lokaler på Storan, skulle ta över det gamla posthuset. Nu fick de ju ett sprillans nytt hus istället, och posten blev ju som bekant ett hotell, men roligt att man tänkte sig en orkester i detta hus redan då!

Här är vi för att det i Stora salen på Konserthuset, där vi vanligtvis spelar in våra skivor, pågår byggnation av vår nya orgel. Dessutom behövde vi en extra stor lokal än vanligt p.g.a. de covid-säkra avstånd vi vill ha mellan varje musiker. En enorm utmaning för musikerna såklart att sitta så långt ifrån varandra och ändå höra och känna den där magiska musikaliska kontakten mellan sig. Bland många andra smittskyddsåtgärder märker ni också de blåa påsarna vid varje blåsmusiker, en idé från Holland som vi lånat för att varje blåsare själv ska kunna isolera och ta hand om sitt avfall (allt från kondenstömning till skrotade rör).

Lasse Nilsson från Nilento, som är vår inspelningsproducent, har dock använt tidens unika förutsättningar till sin fördel och byggt en mikrofonuppställning som skapar en närhet till varje musiker snarare än att fokusera på det rumsliga. Resultatet är helt makalöst, påstår jag som redan tjuvlyssnat lite, det känns som att man sitter mitt i orkestern när man lyssnar!

Under första halvan av 2021 släpper vi skivan, då får du höra du också.

MAGDALENA FRONCZAK
PRODUCENT


Så blev den färdiga skivan

Albumet släpptes den 4 juni 2021