Vi gör också andra konserter under rubriken Världen i Konserthuset som ligger utanför abonnemanget. Till exempel festivalen FeminEast, female voices of the Middle East, som är ett samarbete med Riksteatern. FeminEast lyfter fram starka kvinnor som genom sina röster och sitt artisteri verkar för sina medmänniskor. Vi vill bjuda publiken på musik och kultur som de inte visste fanns, som de inte visste att de tycker om. Jag har en idé om att det ska vara lite som en musikalisk resa. Musiken är ju ett universellt språk och genom att förstå andra musikkulturer, så tror jag att man kan förstå en kultur bättre överhuvudtaget.
Om ensemblen inte är för stor åker jag gärna själv och hämtar på flygplatsen, eftersom jag tycker att det är trevligt med det personliga mötet. Jag är med och väljer artister, förhandlar gager, skriver kontrakt, planerar in alla datum för konserterna, bokar resor och hotell, ser till att det finns tekniker och teknik på plats, gör scheman, ser till så att informationen om musikerna blir rätt på hemsidan och redovisar låtarna som spelats till Stim. Jag kontaktar Sveriges Radio för inspelning och sändning av konserter och ordnar med eventuell skivförsäljning och signering.
Jag ser också till att det finns mat. Det kan handla om att hotellet inte kan göra scrambled eggs till lunch åt Dr Lonnie Smith, amerikansk jazzlegendar som spelar hammondorgel. Då kör jag bandet till Egg & Milk, en american diner som alltid har scrambled eggs.
Jag fixar också artisternas riders. Där har jag så pass mycket erfarenhet, i och med att jag också jobbat på andra sidan som turnéledare, att jag brukar kunna banta bort ganska mycket. Man kan läsa en rider och tänka, oj det här kommer att bli jobbigt, men kanske har artisten ingen aning om vilka krav som ställts. Oftast är det artistens management som gör ridern. Jag hämtade Lonnie Smith i en hyrbuss och vi pratade om hans rider där det stod att han skulle bli hämtad i en limo eller en stor amerikansk bil. Jag sa till honom att jag visste att det inte behövdes eller skulle funka bra rent praktiskt. ”Det köper jag”, sa han då. Men det är ju inte alla som det funkar så med. Herbie Hancock exempelvis – då är det limo som gäller.
Musiken har vi alla gemensamt. Den amerikanske musikprofessorn och etnomusikologen Robert E Brown myntade uttrycket World Music på 1960-talet och hans idé var att man skulle blanda musik så mycket som möjligt just för att förstå andra kulturer och sedan i det långa loppet bidra till världsfred. Det tror jag också på.
PETER CHRISTENSEN,
PRODUCENT
