Så är Europaturnén 2019 slut. Finito. 13 konserter under tre veckor. Dirigent Santtu-Matias Rouvali, solister Alice Sara Ott och Martin Grubinger, samt ett program som spänner från Sverige och Finland till USA, Ryssland och Frankrike.
Igår kväll avslutade vi tre konsertkvällar i Felsenreitschule i Salzburg. Slutsålt. Och det är inte lite det ska jag säga. Två nästan utsålda hus onsdag och torsdag, och så lapp på dörren på sista konserten.
Redan i öppningen, Tarrodi’s klangfärger i Liguria, så hör man att orkestern har spelat in sig i salen efter tre dagar. Det är en oerhört tydlig sal, detaljrik. När sedan Alice Sara Ott och Santtu-Matias verkar ha bestämt sig för att ta Ravels pianokonsert ända in i kaklet så finns det ingen hejd på jublet. Den här konserten är på väg att bli ytterligare en milstolpe för orkestern.
Alice plöjer genom orkestern fram till Björn Bohlin (engelskt horn) för att tacka honom för deras samspel i andra satsen, kanske turnéns mest sublima ögonblick.
Efter paus har orkestern plockat fram Sibelius 2a, inte spelad tidigare på turnén, ur rockärmen. Efter att ha spelat 5an tidigare på turnén är det lite som att ge orkestern, framförallt stråket, frikort i att glänsa när 2an läggs på notställen. Santtu-Matias Rouvali gör som han brukar och trycker in sin tolkning mitt i orkesterkroppen som sedan länge har Neeme Järvis version i muskelminnet. Men det går, en ny Sibelius 2a reser sig. Det är stort, andäktigt och när finalen klingar ut vet jublet inga gränser.
Det blir Valse Triste, en lite annorlunda vals är Österrikare är vana vid, skämtar Rouvali från podiet. Den här handlar inte om nyår och fest utan om döden.
Återigen taktfasta klapp och så blir det till att bjuda på Finlandia också. Längre konsert än väntat, men ingen klagar. Tvärtom. Och salens tydlighet ger Finlandia extra lyftkraft. I passagen där cellostämman har fyra långa takter har Rouvali gett instruktioner om att spela som en storm, låta stråken vissla nere vid stallen så det låter som vindbyar, och i den här salen blev det som surroundeffekt. Publiken vred på huvuden och undrade vad som visslade runt i luften. Oerhört effektfullt.
Efteråt samlades hela gänget för kvällssnack och en skål på hotellet. En orkester från GÖTEBORG med en ung finsk dirigent har genomfört en fantastisk turné. Mycket tack vare teamet bakom som ordnar, planerar, transporterar, masserar, bygger och river, flyttar och rullar.
Men självklart också tack vare en otrolig förmåga att kraftsamla när det behövs och spela skiten ur sin publik, om ni ursäktar min franska. Gåshuden har inte lagt sig än. Snart går resan hemåt. Vi ses på hemmaplan om en dryg vecka.
Slutet gott, allting gott. Skål för oss.
Måns Pär Fogelberg, producent GSOplay