Min mamma Ebba Fridén var organist i Borås och blev över 100 år. Hon var musiker i själ och hjärta. Mamma och pappa älskade musik så mycket att de ofta åkte och lyssnade på Göteborgs Symfoniker. Vi hade en liten konsertförening i Borås dit musiker ur Symfonikerna kom och stöttade upp.
I slutet av 1960-talet gick jag på Musikhögskolan och hade fribiljetter till Konserthuset. Det var då min förälskelse med Symfonikerna började. Mamma och pappa hade egna stolar i salongen. Det var K-logen som var inmutad och där sitter jag nu. När pappa dog gick min bror eller jag med mamma. Vi delade på det.
När mamma blev tvungen att komma till äldreboende för tre år sedan kunde jag inte vara utan. Jag skaffade ett silverabonnemang som täcker upp alla konserter förutom dubbleringar. Min bror har onsdagsabonnemang så då går vi tillsammans och det är väldigt trevligt. Annars går jag ensam, men jag känner mig aldrig ensam för jag har många vänner där och många andra känner igen mig.
Jag har många speciella minnen. Ett av dem med dirigenten Herbert Blomstedt. Symfonikerna spelade Stenhammars Serenad och Brahms första symfoni. Stenhammar är en stor favorit, även för min mamma, hon lade en ros på hans grav på Mariebergskyrkogården i Majorna. Mamma har alltid spelat hans fantasier så jag har ju vuxit upp med den musiken. Och så kommer den här serenaden. Jag hade aldrig hört den förut. Alltså, det var så vackert. Efter paus, Brahms första symfoni. Där förekommer ett underbart violinsolo. Hela konserten var elektrisk, kan jag säga. Då var jag bara tvungen att skaffa mig en biljett nästa dag igen.
Inför konserterna läser jag konsertmagasinet Podiet och programmet. Jag förbereder mig mentalt också och planerar hur eftermiddagen ska disponeras så att jag kommer i väg i tid. När jag väl sitter i min stol är jag så lycklig. Även om P2 står på och cd-skivor snurrar hemma dagarna i ända så finns det ingenting som går upp mot det givande och tagande som är i salen för tillfället. Det är ju aldrig detsamma heller, utan det sker i stunden. Och det fyller mig med andakt. Musiken går rakt in.
Barbro Fridén
Abonnent i Göteborgs Konserthus