Fredag igen, och dags att stanna upp ett ögonblick och reflektera. Att skriva blogg tvingar ju en att fundera litegrann på vad man håller på med och vart man är på väg, vilket inte är så dumt i dagens uppskruvade tempo. Den här veckan har jag flera gånger blivit påmind om hur viktigt det är att vilja vara på väg åt samma håll.
För några dagar sedan var jag på ett seminarium som hette just ”Att dra åt samma håll”. Det var oerhört inspirerande att lyssna på hur man genom studier av hjärnans olika delar kan få förklaring till varför vissa lyckas och andra inte. Den moderna delen av vår hjärna hanterar kunskap och information. Det är där vi tänker och tar beslut. Men det finns andra delar av hjärnan som behöver näring för att det ska bli riktigt bra, för att kraften ska frigöras. När vi vet vad vi vill, och när de mål vi jobbar emot stämmer överens med vad vi vill, det är då vi får kraft att ta bra beslut och agera. Om vi dessutom har roligt under tiden blir vi nästan oslagbara! Med andra ord är det väldigt viktigt att VILJA göra det man gör, åtminstone om man förväntar sig förstklassiga resultat. Betraktar man det som sker här i konserthuset ligger det nära till hands att anta att de flesta som är här faktiskt vill vara här och göra det man gör.
För, det är ju verkligen stordåd som uträttas när alla inblandade drar åt samma håll. Vi ser dagligen exempel på det i Konserthuset – kraftsamling inför projekt som kan synas övermäktiga, men som ändå på något magiskt vis blir framgångsrikt genomförda. Den här våren har exemplen duggat tätt – det stora projektet Boris Godunov, den kritikerrosade Europaturnén, innevarande vecka en svår skivinspelning med nyskriven musik, och innan sommaruppehållet ska vi ha vårt stora Side by Side-läger med tusentals involverade barn och vuxna. I stort sett varje vecka innehåller ganska stora utmaningar av ena eller andra slaget, och i stort sett varje vecka kan vi göra bokslut och lyckligt konstatera att vi gjort det igen – levererat något betydelsefullt och viktigt.
För att de konstnärliga projekten ska bli så bra som vi vill krävs förstås att resten av organisationen också gör rätt saker på rätt sätt. Under våren har vi sett över hur vi arbetar på ekonomiområdet för att på bästa sätt stötta producenter och avdelningschefer i organisationen. När jag bloggade tidigare i våras nämnde jag att vår controller Carina hade sagt upp sig – nu är det dags att rekrytera hennes efterträdare, till en något förändrad tjänst. Annons är idag publicerad – ta gärna en titt, om du är en duktig ekonom som känner att du mer än gärna vill jobba i en fantastisk miljö med kreativa människor.
Att uppgiften man är satt att lösa drar en åt samma håll som ens inre drivkrafter önskar är viktigt.
Att vi organiserar oss på jobbet på ett sätt som gör det möjligt för alla att bidra till att nå målen är viktigt.
Och att vår ägare och beställare, Västra Götalandsregionen, har samma uppfattning som vi om vad som verkligen är vårt uppdrag är helt avgörande.
Dagens möte med kulturchefen inom regionen känns därför betydelsefullt. Där diskuterade vi ganska ingående detaljerna i vårt uppdrag och det tycks finnas en djup samsyn om att Göteborgs Symfoniker är en orkester med stark internationell lyskraft på en mycket hög konstnärlig nivå. Vi ska vara tillgängliga och relevanta, och aldrig tumma på kvaliteten i det vi gör. Åtminstone är det min tolkning av samtalet.
Det möte som gav mig mest glädje den här veckan var mötet med åtta frivilliga kollegor som med stort allvar tog sig an uppgiften att fylla våra nyligen framtagna värdeord med innehåll. Orden – mod, passion, gemenskap, kommunikation och briljans – har tagits fram gemensamt med alla anställda under året. Och nu var det dags att ta fram vår egen definition av orden. Det var fantastiskt att uppleva engagemanget och kraften i arbetet. Tröttheten i början av mötet – musikerna var rejält utmattade efter en ansträngande inspelningsdag – var som bortblåst när vi hade gjort klart våra defintioner.
Och förhoppningsvis kommer våra ord hjälpa oss alla att dra åt samma håll, även långt in i framtiden.