På morgonen, före avresan mot Düsseldorf, nås vi av beskedet att en kollega i orkestern har insjuknat och måste flygas hem ledsagad av vår orkesterchef Johan Nordin. Detta är givetvis tråkiga nyheter och innebär även att en ersättare ifrån Norge flygs in till kvällens konsert.
Düsseldorf har fått sitt namn efter floden Düssel och är idag ett blomstrande kultur- och handelscenter. Värt att lyfta fram är stadens konstakademi, ”Kunstakademie Dusseldorf”, där kända mästare som Paul Klee, Rosmarie Trockel samt Gerhard Richter har studerat.
Efter ett antal timmar i buss med ett fikastopp anländer vi till Düsseldorfs stadskärna på utsatt tid. Som vanligt åker våra tekniker direkt till konserthuset ”Tonhalle” för att möta upp och lasta ur lastbilarna med instrument mm.
Konsertsalen tjänstgjorde ursprungligen som ett gigantiskt planetarium men byggdes om under sent 70-tal för att bättre passa till konsertverksamhet. Mitt i foajén, under konsertsalen, finns en extra scen som liknar en grekisk amfiteater. Den är mycket vacker i sin enkelhet och ringas in av fotografier på välkända musiker och sångare.
Det är intressant att för en stund reflektera över dessa konstnärer. Var och en har bidragit till att berika den kulturella scenen utan att avstå ifrån sig själva eller den egna platsen i tiden.
De lyckas att behålla en unik särprägel, trots det dialogiska och kulturella möte som de ständigt verkar i. Detta tycker jag är viktigt att ha med sig in i dagens kulturdebatt där allt fler utryck måste trängas på samma yta. Allt för att i stunden ge en konstruerad legitimitet åt konsten och dess fortsatta statliga beskydd.
På kvällen framför orkester och solister samma program som under gårdagen och akustiken i den fullsatta salen är helt på vår sida. Jag har under konserten förmånen att få sitta bredvid dirigentens fru som på franska delar med sig av tidigare konserterfarenheter ifrån salen. Vid applådtacket tillåter jag mig att skämta om hur hennes man vid ett tillfälle under konserten bytte ut dirigentpinnen mot sina glasögon och får ett förlösande skratt till svar. Dessutom var det helt sant.
Imorgon besöker vi staden Frankfurt och konserthuset ”Alte Oper”.
Vincent Hashmi, sponsoransvarig