När den här veckan är slut har 7 500 barn tittat och lyssnat på föreställningen ”Tant Blomma rymmer ur sin kruka” (nåja, kanske några av dem var vuxna). Det är hursomhelst fantastiskt! Man kan undra hur alla barn har hittat hit?
En del av äran och en stor bukett vildrosor skulle jag vilja ge jubilaren Kulf som fyllde 40 år för bara någon vecka sedan. Kultur i förskolan är ett nätverk som startade i Göteborg 1976 för att just integrera kulturen in i förskolorna. Modellen har sedan kopierats framgångsrikt på många andra platser i Sverige.
Grattis Kulf! (Kulis, Kultur i skolan, är väl så pigga men det nätverket är lite yngre, så de får vänta på sin bukett vildrosor.)
Lika viktigt som att barnpubliken hittar till oss, lika viktigt är det att vi hittar dem; att vi når ut över scenkanten och kan presentera något som känns angeläget för dem. Och det kan man ju göra på massor av olika sätt.
Den här gången, under ”Tant Blomma rymmer ur sin kruka” gick vi hand i hand med poesin. För det vet ju alla att poesi är ordets musik. Kristina Lugn skriver här för barn för första gången. Hennes språk är lika genialt som en femårings, lika överraskande som ett vårregn. Det är drastiskt, roligt, igenkänningsbart, ömsint och gåtfullt. Precis som den musik som orkestern spelade.
Som de spelade! Jag är så glad och stolt över att vi kunde presentera den här föreställningen, full av glädje och ett lysande exempel på musikens, ordets och konstens kraft. Och jag hoppas att några av våra yngsta besökare också fick med sig något värdefullt minne när de gick därifrån. Om det var stjärnhimlen i taket, Tant Blommas långa kjol eller ett leende från en musiker på podiet är inte det viktiga. Det viktiga var att vi var där.
Själv fick jag bland mycket annat med mig en versrad ur en av Tant Blommas sånger: ”Det är du och ingen annan som är texten till musiken”.
Mats Kjelbye
Producent barn/unga