Året var 1977 och Bowie och producenten Brian Eno kände att något saknades men kunde inte sätta tummen på vad. Intensitet, glöd, sting? Det behövdes en musikalisk katalysator.
Från Hansastudion i Berlin ringde man gitarristen Robert Fripp som Eno gjort ett par album med och som några år tidigare hade upplöst sin legendariska grupp King Crimson. ”Kan inte du komma över och spela lite grym rockgitarr?” frågade Eno. ”Visst”, svarade Fripp.
Hans pålägg gav titellåten en helt ny energi med gitarrslingor som ligger och ylar över de tunga ackorden. Så hade Bowie en blivande världshit färdig. Han sjöng också in versioner på tyska och franska.
Robert Fripp har även samarbetat med artister som Blondie (Fade Away and Radiate) och Peter Gabriel (White Shadow) och skulle senare spela sologitarr på Bowies album Scary Monsters (1980).
/ Stefan Nävermyr, redaktör
Den 6-8 oktober 2016 hyllas Bowie av Symfonikerna i Göteborgs Konserthus.