För en norrlänning i exil är det svåra dagar. Det är varma dagar. För varma dagar. Det känns onormalt med 28-30 grader i slutet på maj/juni. Jag tittar upp mot skyn, måsarna nyttjar termiken och svävar högre än vanligt över Göteborgsskyn. I samma ögonblick tänker jag tillbaka på de senaste sju månadernas intensiva planeringsprocess. Den har varit e x t r a lång och omfattande. Schönbergs Gurrelieder kräver sina resurser. På flera sätt. 1001 saker har bockats av i projektplanen.
Jag har under många år med skräckblandad förtjusning blängt på den nästintill skrattretande besättningen, instrumenteringen, av verket. Den är i Mahlerstorlek, fast med extra allt – vilket innebär nästintill 350 medverkande på scenen. Vår hemmaarena i Konserthuset, Stora salen, sväljer inte Gurrelieder. I sanningens namn är vi inte ens i närheten. Jakten på lämplig lokal har varit intensiv, och så här lagom innan fotbolls-EM, har vi intagit inomhusplanen på Serneke Arena i Kviberg. På den ena kortsidan har det byggts en stor (läs: stooor) scen – större än Håkan Hellströms på Ullevi!
Ja, ni förstår ju – att flytta ett konserhus, om än för ett par dagar, kräver sin planering och mängder av insatser. Så många detaljer, så många beslut – och jag lovar, vi har ställts inför många utmaningar, överraskningar och oförutsedda händelser på vägen. I tisdags insjuknade en av huvudrollsinnehavarna (Valdemar), och jakten efter en ersättare startare omedelbart. Vi hade tur(!), vi fick tag i en bra ersättare, som dessutom råkade vara på armlängdsavstånd – i Berlin. Redan nästa dag var han på plats, och repetitionerna kunde fortsätta planenligt.
Så här vid tröskeln inför kvällens konsert ägnar jag mina tankar till lagarbetet. Receptet stavas: samarbete. För det är verkligen det som krävs för att en produktion av denna kaliber skall bli av – ett samarbete på högsta nivå. Så många detaljer som bara måste samverka för att publiken skall kunna ta del av en konstnärlig upplevelse. Konsertlängden är ganska exakt 100 min – i det stora hela går det ganska fort över, men bakom dessa 100 min ligger så mycket arbete – av väldigt många yrkesgrupper. Jag blir så överväldigad av den tanken. Av samarbetet, lagarbetet. På ett sätt är det den skönaste skärvan i hela upplevelsen. Tonerna som klingar ur sångarnas strupar, orkesterklangen som ljuder på det övertäcka konstgräset är ett direkt resultat av sångarnas och musikernas skickliga hantering av sina röster och instrument, men i den samlade klangen vilar också ett resultat av ett underskönt samarbete.
Skänker så klart en tanke till den gode Arnold. Må hans ande, likt måsarnas lyckorusiga flygturer, sväva över Göteborg ikväll. En sak är säker: det blir en historisk kväll – Gurrelieder klingar för första gången på dessa koordinater. Fråga mig inte när nästa framförande sker i Göteborg, men jag gissar att det dröjer… ett tag. Förresten, ryktet går om att vi har en släkting till Arnold Schönberg i kören! Den avlägsne släktingen stavar dock sitt efternamn med oe (alltså Schoenberg), men ändå…
För mig personligen blir det ”Gurre” nr 3 på mindre än ett år:
Aug 2015: Stockholm
Dec 2015: Bergen
Juni 2016: Göteborg
Slå det om du kan!
Marco Feklistoff
Planeringschef