Kl 11.50 gick bussarna från hotellet. Fyra bussar är standard på turnéerna när det krävs den typen av transport mellan städerna. Egentligen skulle tre bussar kanske räcka men med flera års erfarenhet av turnéplanering och roddning på plats är fyra standard. I händelse av haveri ska det gå att åka vidare i tre bussar. Någon marginal att lösa missöden som motorstopp eller punkteringar finns hel enkelt inte. Dessutom är det tacksamt med lite extra rum i bussen när man är över hundra personer i sällskapet. Vill man vila på bussen kan man också få chans att göra det.
Avprickning vid utcheckning är något man inte får glömma bort. Då riskerar man att bli kvarlämnad (det har faktiskt hänt!). När vi åkte från Stuttgart stötte vi på patrull vilket gav oss en försening på ca 30 minuter. Någon hade parkerat sin bil på olovlig plats och därmed blockerat vägen för bussarna. Polis fick tillkallas och saken löstes. Sedan smet en av bussarna iväg innan de fått klartecken. Det skapade lite oro och irritation i turnéledningen då kontrollen mot hotellets utcheckningslista visade att det saknades några personer. Det gjorde det dock inte – de hade bara missat att lämna in nyckelkortet. Då blir det dubbelkoll, men med en buss redan på väg blir det lite roddigt. Som sagt, det är mycket som måste klaffa.
Vår dirigent liksom solister och Podieteknikerna åker oftast i egen transport. För dagen ordnades det fram en Volvo till Kent Nagano och Kit Armstrong. En hyrbil som rimmade väldigt bra med tillfället. Johan Andersson, Naganos högra hand under resan, fick dock inte plats i bilen den här gången. Vår maestro, som tillbringar den mesta av sin tid på resande fot, behövde lite extra plats för sina resväskor. Johan fick åka med oss andra.
Vid tvåtiden var vi framme i Freiburg. Hotellet låg mitt i centrum och vi fick snabbt och smidigt våra rum. Eftersom klockan var hög tid för mat gav sig alla ut i solen (här är det 20 grader varmt!) för att hitta någonstans att äta. Jag och Arne Nilsson slog följe och det blev en trevlig liten promenad åt motsatt håll mot vad vi hade tänkt oss, men vi fick hjälp att hitta rätt väg till restauranggatan och gamla stan, vilket visade sig ligga precis bakom hotellet!
Det blev en Vietnamesisk nudellunch efter tips från Dick Gustafsson och Håvard Lysebo.
Lika nära ligger konserthuset. Idag såg jag till att vara där i god tid före soundcheck då musikerna värmer upp sina instrument och övar skalor i en spännande kakafoni. När alla är samlade får turnéledningen med Martin Söderlund i spetsen dagens enda möjlighet att informera alla eventuella fakta för turnén. Nagano tog snart över pulten – alla dagens verk skulle testas i denna nya akustik. Altviolinisten Susanne Brunström passade på att vila medan Beethoven gicks igenom. Det stycket är hon inte med på.
Igår i Stuttgart höll jag till bakom scenen till konserten började och missade stämningen i foajén. Idag ville jag gå in genom entrén och få en chans att uppleva publiken på nära håll. Tyvärr sabbade jag det genom att försöka ta mig igenom biljettkontrollen med gårdagen biljett! Det var bara att springa runt huset och rota fram rätt biljett ur väskan som jag lämnat där och springa tillbaka. Dessutom hade jag fått en plats på balkongen och att hitta dit var inte det mest självklara… Så jag missade publikstämningen, men hann att fånga foajén på bild iallafall. Och den var vacker på sitt sätt.
Beethoven spelades lika fantastiskt som igår. Och en lika hänförd publik fick nöjet att höra ett extranummer av Grieg. Jag uppfattade tyvärr inte vilket.
Efter paus valde jag att tillbringa tiden bakom podiet för att få tid att blogga. Ett dilemma med detta uppdrag är att man måste se till att få upp blogg med bildmaterial när man har bra uppkoppling tillgängligt och det tar ju en stund att samla ihop alltihop. På hotellet har vi internet, men eftersom vi åker tidigt i morgon vill jag gärna hinna sova i natt och få klart allt innan jag kommer dit.
I en av logerna som jag passerade bakom podiet satt Glenn, en av två massörer som åker med på turnéerna. Det är många stela muskler i orkestern som behöver mjukas upp och därför är det en nödvändig service att erbjuda på resorna. Detta är Glenns första resa med orkestern. Han passade på att erbjuda mig en massage och som den turnébloggare jag är var jag ju tvungen att uppleva det med. 20 minuters knådning av min stackars rygg och lite Brahms ur medhörningen i logen blev det. Och det känns nu. Japp det är en service som gör nytta!
Många inrop blev det efter paus och båda extranummer spelades. Även här blev det muntert i salen när Morgonstämning presenterades.
Den här dagen lider nu mot sitt slut. Vi hörs i München!
Staden Freiburg har anor från 1100-talet och är en av de större städerna i sydvästra Tyskland. (Enligt Wikipedia har staden bland annat varit ockuperad av svenskar under 1600-talet. Idag är Freiburg främst en universitetsstad och vi har tydligen Freiburg att tacka för sollcellsforkningen, något som man tagit fasta på. Staden marknadsförs internationellt som SolarCity.