Vilket musikaliskt äventyr gårdagens konsert blev. Vi fick åka med Jean Sibelius på sin resa mot en musikfestival i Amerika där han var anlitad som kompositör och dirigent. Enligt kvällens presentatör skrev han om sitt verk tre gånger innan han blev nöjd. Slutversionen, som fick namnet Okeaniderna, kom när han faktiskt själv fått uppleva havets krafter på resan över Atlanten. Från parkett njöt jag av musiken och det kändes som att få vara med på båtresan. Att stolt lägga ut från hamnen, möta ett stormande hav som till sist ger vika och blir alldeles stilla.
Sedan blev det dags för Nielsens klarinettkonsert med Martin Fröst som solist. Ett äventyr att både spela, lyssna och titta på när Martin dansar fram med sin klarinett.
Efter paus låg det förväntan i konsertsalen. Ein Heldenleben. Strauss tondikt och hjältesaga där han idealiserar sitt eget liv. Han bemöter kritiken att han skulle ha drabbats av hybris med att han minsann tycker att hans liv är minst lika spännande och fyllt av äventyr som Napoleons. ”Briljant Strauss inledde Östersjöfestivalen”, skriver Erik Wallrup på Svenska Dagbladet. Konsertmästaren Sara Trobäck får rättvisande heder och beröm för sitt solo både av Erik Wallrup och från publiken som inte vill sluta klappa och visa sin uppskattning. Det är en kärleksfull stämning i salen.
Helena Wessman håller ett tal i samlingen efteråt. – Förlåt mig Radiosymfonikerna men just nu bultar mitt GSO-hjärta lite extra. Vilket sound ni har”, säger hon och vi myser. Det är en ljum sommarkväll och det känns härligt att få varva ner ute på balkongen i Berwaldhallen. Nu väntar tågresan hem till Göteborg igen och vi får vila i hamn till november och nästa turné till Tyskland.
