Strax efter lunch lämnade vi Götaplatsen, utspridda i tre bussar.
Solen som strålade ner över Göteborg fick sällskap av regndroppar längs den gröna och lummiga färden mot Jönköping. I dikeskanterna stod lupinerna raka i ryggen och i bussen rådde stillhet. Det är i slutet av säsongen och musikerna kan snart ta en mycket välförtjänt sommarvila. Men först en tur till Jönköping och Umeå tillsammans med en mycket speciell man – Herbert Blomstedt.
Ingen svensk dirigent har varit lika framgångsrik som han. Sedan debuten 1953 har Herbert Blomstedt skapat musik tillsammans med en himla massa fina orkestrar, till exempel New Yorks filharmoniker, Concertgebouw-orkestern, Wiens filharmoniker, Göteborgs Symfoniker, Philadelphiaorkestern och Berlinfilharmonikerna.
Man skulle ju kunna tro att den stora framgång som följt genom hans 61 år långa yrkesliv skulle ha gjort Herbert Blomstedt dryg och divig. Men nej då. Med båda fötterna stadigt på jorden bjussar han på sig själv och sin energi, ödmjukt och entusiasmerande. Inför repetitionerna laddar han upp med ett rejält glas mjölk och en smörgås. Bara en sån sak.
Denna legendariske man är nu på plats i Kulturhuset Spira i Jönköping, tillsammans med 83 musiker. Konsertlokalens väggar är helt klädda i trä, enligt hemsidan med ”absolut fokus på akustiken”. Kan hända har arkitekten Gert Wingårdh inspirerats av en mycket välbekant konsertlokal i sin hemstad…?
I taket välver sig lamporna som en stjärnhimmel över salongen. Om drygt en timme öppnar publikvärdarna dörrarna och de röda stolarna kommer att fyllas av förväntansfulla människor. Tillsammans ska vi uppleva naturlyrik, hjältemod och allt däremellan i Stenhammars Serenad för orkester och Beethovens Eroican.
Men först är det soundcheck.
/ Anna Löfgren