Vi har nu landat tryggt i vackra Perugia, huvudstad i provinsen Umbrien. Milano-Malpensa flygplats var som en labyrint och man mötte förvirrade musiker irra omkring bland check in-diskarna. Till slut lyckades vi hitta till vår gate och efter en kort väntan kunde vi gå på vårt plan.
Medan många checkade in på hotellen och vilade eller gick ut på jakt efter mat begav jag mig ut i Perugias små svindlande gränder med målet Teatro Morlacchi. Dit hade trailern med instrument och podieteknikerna redan anlänt och skulle påbörja sitt jobb. På grund utav Perugias små gator fick trailern poliseskort in i staden. Vilken grej! Proffsigt körde de in med den välpolerade lastbilen. Det är inte bara staden Perugia som är liten till storlek, så är även podiet i Teatro Morlacchi byggd år 1780. Snacket gick att på grund av podiets komprimerade yta skulle kanske några ur stråkstämman få hoppa över kvällens konsert. Alltså, podieteknikernas ”dukande” av podiet idag fick ju inte bara missas.
När musikerna anländer till konsertsalen drygt två och en halv timma innan konsert står instrumenten redo på och bakom scenen. De har felfritt hittat sin plats redo att spelas på. Vilka har vi att tacka för detta jobb må tro? Jo, våra podietekniker och trailerkillar. Det görs inte med en lätt handvändning – det behövs flera timmar att lasta in, placera, planera och diskutera. Ett enda pussel helt enkelt. Extra svårt pussel var det idag då scenen är liten. På grund av att det föredras att ha en öppen yta längst fram mot publiken på podiet kom teknikerna fram till slutsatsen att det behövs dras ner på stråket. Alltså, färre musiker på kvällens konsert. Men ljuda ska det nog göra i den dekorativa salen.
Snart går bussen som ska frakta hela gänget från de två hotellen till Teatro Morlacchi till kvällens repetition. Hur det går ikväll får vi se om några timmar!
Linnéa Hernqvist