Gårdagens sprittande försommaryra har förbytts till ett stilla regnande. Terassen står tom och i poolen badar regndropparna. Hotellet känns stilla och tyst efter den stimmiga frukosten med franska bakverk och ostar som självklara inslag på buffén.
Musikerna och Gustavo Dudamel har dragit sig tillbaka för att ladda upp inför kvällens konsert på Le Grand Théâtre de Provence. Några har passat på att boka in en massagetid hos massörerna som följer detta elitlag. Efter en dags stillasittande resa är det viktigt att kroppen kommer i form och att alla muskler är mjuka som smör så att musiken kan flöda fritt utan begränsningar.
Kvällens konsert ingår i påskfestivalen ”Festival de Pâquesd’Aix-en-Provence”. En mängd internationella orkestrar och artister är inbjudna för att under fjorton dagar förgylla Aix, hjärtat i Provence ”where all is color, music and sensation: the light of the sky, the golden stone of the facades, the transparent green of the fountains, the shade of the plane trees and an outstanding musical tradition…”
Beskrivningen kommer från festivalens hemsida, där man också kan stifta bekantskap med de två konstnärliga drivkrafterna bakom arrangemanget: violinisten Renaud Capuçon och Dominique Bluzet, chef för teatern där vi ska spela vår turnés första konsert.
Fastnar för en annan fin formulering på festivalens sajt: ”Victor Hugo once said “Music is noise that thinks”. It is also a heart that beats, a soul that quivers, an emotion that builds. It is at that moment that we invite you, it is for those moments that we hope you will come.”
Melodin från en flöjt letar sig ut genom ett öppet hotellfönster och bråkar med skalorna från en trumpet på andra sidan innergården. Kan tänka mig att ett och annat musikerhjärtat bankar lite extra nu när vi är på plats och det som återstår är mötet med publiken. Det där ögonblicket som allt det här handlar om. Kl 20.30 är det dags.
Anna Löfgren