Vilket drama. En laddad orkester, en förväntansfull publik och en vecka med Gustavo Dudamel som efter två konserter i Göteborg också skulle leda Göteborgs Symfoniker på gästspel i Stockholm och Helsingfors. Alla såg fram emot vår förre chefdirigents enda besök den här säsongen, men helgen före första repdagen kom beskedet: Gustavo Dudamel är sjuk och måste ställa in. Hans axelskada hade förvärrats och han fick brådstörtat resa från Los Angeles till Caracas för att få behandling av sina läkare.
Det är ingen överdrift att påstå att alla blev ställda. Hur skulle detta lösas? Hur kommer publik och arrangörer i Göteborg, Stockholm och Helsingfors att reagera? Hur ersätter vi en oersättlig dirigentstjärna? Tja, nu är världen så funtad att ingen är oersättlig, även om vissa kan saknas så starkt att en lösning verkar omöjlig. Vår VD och konstnärlige chef Helena Wessman ringde på stora klockan och snart var stora delar av planeringsstaben upptagna med att hitta en ersättare. Om turerna kring detta berättar hon på sin blogg. Valet föll slutligen på colombianen Andrés Orozco-Estrada (bilden nedan), utbildad och verksam i Wien. En passionerad dirigent som håller på att göra stor internationell karriär.
Göteborgs Symfoniker repade själva under konsertmästarnas ledning på måndag och tisdag och på onsdag anlände Orozco-Estrada. Fart och fläkt redan från början – han slog igenom första satsen av Dvoráks nia så att det slog gnistor. Ingen tvekan om att han tog sig an detta både med beslutsamhet och glädje! Han sjöng för att demonstrera fraseringen, från baryton till falsett, och ibland med gurglingar så att saliven stänkte. ”I’m sorry, you have to get umbrellas!” ursäktade han sig för de tålmodiga musikerna på förstapulterna.
Onsdagens genrep flöt mycket bra och bitarna föll på plats en efter en. Andrés Orozco-Estrada har inte bara energi, utan också känsla för de lyriska passagerna. ”Det märks att han är skolad i Wien, han har mjuka handrörelser”, sade en musiker. Här fanns en trygg tillförsikt hos dirigent och musiker, och den fantastiska violinisten Lisa Batiashvili som spelade Prokofjevs första violinkonsert som om inget hänt.
Torsdagskonserten blev en stor upplevelse. Publiken visade stor uppskattning, inte bara av solidariska skäl, utan också som genuin erkänsla för dirigentens och orkesterns härliga musicerande. Lisa Batiashvili fick spela extranummer, en betagande liten vals av Sjostakovitj för violin och stråkensemble, och Dvoráks nia blev så levande och fin att åhörarna inte gav sig förrän de fick ett extranummer i andra halvan också: Brahms Ungersk dans nr 1.
GPs Håkan Dahl skrev i sin mycket positiva recension att vi fick ”ta del av kunskapen hos två av dessa fenomenala unga konstnärer som skall bära konstmusiken in i kommande decennier”.
Nu väntar kvällens konsert, och därefter gästspelen i de två nordiska huvudstäderna. Där, kan jag lova, har man något att se fram emot.
