Det finns många fina symfoniorkestrar i Norge. De två största, Oslofilharmonin och Bergenfilharmonin, finansieras helt av staten och ägs av kulturdepartementet medan de fyra regionalorkestrarna får 70 procent statligt bidrag och resten av kommunen och fylket (Radioorkestern är en del av NRK). En av regionorkestrarna är Kristiansands symfoniorkester som förra året fick en ny hemvist: Kilden Teater- og Konserthus.
Foajéns moderna arkitektur med sin väldiga, vågiga, lutande vägg får en att kippa efter andan – den massiva trävågen ger ett både svävande och tungt intryck.
Konsertsalen är mer traditionell: en ”skokartongsdesign” väl genomtänkt och försedd med ny teknik. Hur skulle Göteborgs Symfoniker låta i denna sal? Frågan ställdes av våra kolleger i Kristiansand och det korta svaret är: strålande! Salen klingade detaljerat och varmt med en härlig efterklang. Det var en fröjd att höra orkester och dirigent i toppform med tolkningar vars alla nyanser och dynamiska schatteringar gick fram fritt och lätt – ett härligt musicerande med ett ljud på samma höga nivå. Musikälskarna i Kristiansand kan skatta sig lyckliga.
Efter Berwald, Mozart och Schubert (det gick inte att värja sig från den ofullbordade) blev det stående ovationer och flera inropningar.
Christian Zacharias mötte publiken än en gång, med noter i handen. Extranumret. När den välbekanta melodin klingade från stråkarna gick det ett sus genom publiken och på vissa håll uppstod spontana applåder – norskarna kunde inte behärska sig. Sista ackordet tonade ut i en obeskrivlig tystnad.
Den äldre mannen intill vände sig mot mig och sa:
– Så här tyst har det aldrig varit i salen. Det är den bästa versionen av stycket jag någonsin hört. Det var underbart!
Han rodnade ovanför skepparkransen (fortfarande populär i Kristiansand) och ögonen blänkte. Han var en av många konsertbesökare som verkade genuint gripna av konserten. Som extrabonus fick publiken ett koralartat stycke av bleckblåsarna.
Detta var första gången en utländsk orkester gästade Kilden och jag är bergsäker på att många kristiansandare kommer att minnas denna kväll under lång tid.
I morgon bär det av till Stavanger och turnéns final.