Nu har vi lämnat Island där symfonikerna har gästspelat för första gången i orkesterns historia. Göteborgs Symfoniker är också den första gästande symfoniorkerstern på Island på ca 20 år och därmed också den första gästande orkestern i Harpa konserthus. De blev också den första utländska orkestern vars konsert i Harpa spelades in för den isländska radion.
Innan Harpa byggdes spelade den Isländska Symfoniorkestern sina konserter i en biograf, så förutsättningarna att hysa en gästande orkester har kanske inte varit de bästa tidigare. Men, med tanke på vilket otroligt fint bygge de åstadkommit kan vi hoppas att vi får komma tillbaka inom en inte allt för avlägsen framtid. Det hoppades i alla fall Harpas orkesterchef Steinunn Birna Ragnarsdóttir när hon på mottagningen efter konserten i går kväll tackade orkestern för en fantastisk konsertkväll. Och det hoppas vi med!
Eldborgasalen i Harpa hyser 1800 personer och det var fullsatt i går kväll. Och med tanke på att hela befolkningen i detta land är färre i antalet än det är prenumeranter på G-P så ska vi vara väldigt stolta för det!
Det var många glada islänningar som hade en mäktig konsert att smälta i går kväll.
Jag som hade tänkt att promenera till hamnen och Harpa på eftermiddagen igår för att fota omgivningarna kring Harpa och konserthusets framsida tog ändå bussen från hotellet med de andra för vädret var ruskigt busigt på eftermiddagen. Därmed blev det heller inga bilder på Harpa från det hållet. Jag lånar helt sonika en pressbild på fasaden med alla dess prismaliknande fönster. Titta här:
Och från insidan:
Konsertbiljett och publikfoajé (lägg märke till att ”Göteborgs Symfoniker” är ett 29 bokstäver långt ord på isländska).
Några mäktiga strofer ur Pathétique fick inleda soundcheck kl 18. Gustavo såg nöjd ut, skrattade och sa ”Thank you. Very good. Goodbye!” och klev ner från pulten. Men det fanns lite mer att repa kom han på och klev tillbaka upp igen. En timme senare var soundcheck över och det var dags för orkestern att byta om. Kläderna åker alltid med instrumenten och finns därmed på plats i omklädningsrummen eller bakom scenen när orkestern anländer. Det måste vara skönt att slippa att behöva tänka på att packa med sig frack eller långklänning i resväskan!
Soundcheck
Maestro Dudamel & Martin Fröst under soundcheck.
Konserten startade klockan 20. Det kändes lite sent eftersom vi alla är lite trötta efter tidsomställningen på två timmar. Men det var inget som påverkade konserten. Det var fullt ös till sista tonen klingat ut.
Ja, det blev ännu en konsertupplevelse med en massa känslor som kom sprakande från scenen. Martin Frösts spel i Mozarts klarinettkonsert tar nästan andan ur en bitvis. Publiken satt knäpptysta och lyssnade men efter andra satsen (tror jag) kunde de inte hålla sig, det var tvugna att applådera. Fröst log till tack, och fortsatte att förundra oss alla. Rungande applåder och hurrarop fick han. Men det blev inget extranummer. Synd.
Efter paus var det Tjajkovskij och ”Pathétique” som tog andan ur publiken. Folk var hänförda och applåderna tog aldrig slut. Jag som hade hört Gustavo säga att han helst inte ville spela extranumret efter ”Pathetique” blev glad att han hade ändrat sig när han klev upp på pulten igen. Han talade till publiken, liksom i Olso och berättade hur tufft det är att att spela något efter en sådan känslostormande symfoni”…it is hard, but we want to play more for you, and here is something little…”
Svensk tid var klockan ungefär midnatt när konserten var slut. Isländssynfonikerna bjöd på vin och ett trevligt plockbord med mingelmat efteråt. Väldigt trevligt, men det var skönt att åka tillbaks till hotellet efter en halvtimmes mingel. Jag stupade i säng, nöjd och glad med min långa äventyrliga dag som började på en islandshäst och slutade i en musikalisk känslostorm i ett maffigt konserthus.
Nu sitter jag och summerar gårdagen i ett flygplan ovan molnen någonstans. Fyra dagar och tre nätter är ingen lång turné, men det känns som vi har varit hemifrån längre än så. Det ska bli riktigt skönt att komma hem. När detta läggs ut i bloggen är jag hemma i Ljungskile. Imorgon ska jag tillbaka till jobbet på marknadsavdelningen igen. Det är tvära kast!
Våra orkestermedlemmar har sovmorgon i morgon men sedan väntar veckans noter. Det ska övas inför fredagens konsert – den sista med Gustavo för den här Dudamelperioden.
Tack för mig för den här gången!
Magdalena