Måndagens turnéschema var krävande. Upp kl 6, frukost kl 6.30, avresa med buss från Norrköping kl 7.30. Färja från Nynäshamn kl 11. Ankomst till Visby kl 14.30. Sedan en timme eller två för incheckning, mat och vila. Därefter en timmes ljudprov på Wisby Strand Congress & Event och sedan konsert kl 19.30.
Visby visade sig från sin fina sida på eftermiddagen med solsken och milda havsvindar som doftade salt och tång.
Dirigenten Manuel López Gómez var på strålande humör efter den fina konserten i Norrköping och när vi satt på hotellet i Visby berättade han om sina intryck av Sverige:
– Landet är vackert och människorna öppna och varma. Göteborgs Symfoniker är en fantastisk orkester och jag är mycket glad över att ha fått förtroendet att dirigera på denna Sverigeturné.
Att han efter bara någon månads studier dirigerar Stenhammars Serenad utan partitur är inte så märkligt, förklarar han:
– Om man älskar musiken är det inga problem att lära sig den utantill!
Han föll direkt för Visbys vittrade murar och vackra historiska bebyggelse och påpekade att staden ”är ett perfekt ställe att fira smekmånad på”.
Wisby Strands moderna kongresshall med ljusa träväggar visade sig fungera utmärkt som konsertsal. Några justeringar av podiets sidopaneler för hornsektionen och ytterligare balansering av instrumentgrupperna så var Manuel López Gómez nöjd.
När publiken strömmade till intog orkesterns VD Helena Wessman med självklarhet teaterdirektörens roll och rev biljetter vid entrén. Som Gotlandsbördig låg konserten henne extra varmt om hjärtat.
Och det blev ett ordentligt drag. Stenhammars Serenad fick extra skärpa och Prokofjevs femte symfoni vibrerade av koncentrerad kraft. Prokofjev ställer väldiga krav på alla musiker i symfonin – han var skoningslös i sin strävan att utveckla och förnya orkesterklangen – och Göteborgs Symfoniker levererade på varje punkt. Men jag vill ändå lyfta fram en stämma som sällan uppmärksammas: bastuban. Det var imponerande att se Morten Agerups stora händer hantera instrumentets fyra ventiler och två byglar med både snabbhet och precision. Hans bastanta lungor jobbade dubbla skift för att blåsa liv i Prokofjevs viktiga baslinje.
Morten och hans runt hundra kolleger förtjänade alla de stormande applåder, stående ovationer och bravorop som följde när sista tonen klingat ut. Extranummer: Tico-Tico med en hoppande, dansande och jublande glad Manuel López Gómez.
Det kändes som om Gotlandspubliken upptäckte en ny njutning denna kväll.
I morgon fortsätter resan. Häng med.
Stefan Nävermyr, redaktör
