Orkestern finslipar inför avfärd, adresslappar klistras på väskor och lådor, förväntningarna stiger! Efter en säsongsstart som denna med idel utsålda hus och världsstjärnor på pulten tror jag orkestern är mer redo än någonsin att möta en kräsen internationell publik. Som före detta musiker, jag slutade spela i orkestern i januari 1994, är det fantastiskt att få delta igen, men på ett annat sätt. Jag ska försöka förmedla intryck och känslor för er som läser bloggen på ett sätt jag hoppas ger en bild av vad turnerande verkligen är. Hårt arbete, anspänning inför mötet med publik. Hemma får man äta när det passar, sova när man behöver. Nu kanske det blir tvärtom samtidigt som prestationen ska vara på topp. Men tro mig, i detta gänget finns en förmåga till koncentration och fokusering även om förutsättningarna är svåra. Publiken bryr sig inte ett dugg om tåget var försenat, om flygmaten var oätlig eller om hotellet inte hade rummen färdiga vid ankomst. De vill ha en musikupplevelse i särklass, och det ska de få!
Urban Ward