I söndags kom det ett brev från Kenneth M Linton som var med på resan. Jag har bett om att få publicera delar ur det här och fått hans välsignelse.
”Låt mig börja med den naturliga höjdpunkten – konserten i Stockholms konserthus. Musikaliskt en fantastisk upplevelse med så många olika inslag och ingredienser. Jag satt på körläktaren, alldeles ovanför Erik Risberg, flygeln och celestan. Jag satt på första bänk och så nära att jag kunde läsa Eriks noter och följa med när han spelade!” … ”Konsert är musik, men det visuella inslaget har också betydelse för totalupplevelsen. Nu kunde jag på ett helt annat sätt se orkestern i arbete och få studera Dudamels hela kroppsspråk, allt från de små nyanserna i händer och minspel till de stora uttrycken i Salonens Insomnia och Beethovens femma.”
”Den andra höjdpunkten var resan ToR på tåget. Att få möjlighet att prata med musiker under avslappnade omständigheter var givande! Ingen skulle ju någonstans, alla var redan på väg. På uppvägen satt jag bredvid Magnus Lundén som invigde mig i en del av violaspelets elementa. Många andra hann jag prata med, om orkesterlivet, om musik, om andra musiker och dirigenter, om instrument, om ditt och datt, om vardagen. Inte så lite överväldigande var det då att ovanpå allt detta få ta emot spontan uppskattning av många musiker för det värdefulla (deras ord, inte mitt) arbete som vi ambassadörer utför. Arbete?? Vi bara roar oss, ju! Och för det får vi så mycket härligt underbar musik på köpet.”
Varma och efterklangsrika hälsningar
Kenneth M Linton
Ambassadör”
Det var delar av Kenneths brev. Tack själv Kenneth för ditt engagemang i vår verksamhet. Du och alla andra ambassadörer är något vi värnar och gläds åt. Jag hoppas kunna belöna er alla liknande framöver. Men denna gång var det Kenneths tur. Tack!