Gustavo Dudamel hamnade nyligen på Time Magazines lista över världens 100 mest inflytelserika personer. Idag dirigerade han Göteborgs Symfoniker i Hammarkullehallen under invigningen av Cho la Hop-festivalen (Barn- & ungdomsfestival i Angered, 10 – 31 maj).
Kl 12 stod han på handbollens niometerslinje i Hammarkullens idrottshall och talade till ungdomar i stadsdelen om hur glad han var över att få möjligheten att spela Beethoven för dem. Han berättade om verket de skulle få höra – Beethovens femte symfoni – Ödessymfonin, och den klassiska musikens betydelse för musiken av idag: hip hop, hårdrock, metal, pop… att all musik härstammar från klassisk musik.
Gustavo är en sann ambassadör för den klassiska musiken och framförallt gentemot den här målgruppen – ungdomarna. Och han är taktisk. På spanska (med tolk) beskrev han musiken ”Hur många här inne har sett en tennismatch någon gång?” frågade han. Det hade de flesta. ”Då vet ni att tystnaden är en viktig ingrediens – den skapar spänning i matchen. På samma sätt är tystnaden viktig i musiken. Lyssna på tystnaden.”
Publiken bestod av attitydstinna barn och ungdomar, 10-16 år. En femteklassare hävdade att eftersom han blivit hittvingad av sin lärare skulle han minsann sova under konserten. (Lycka till! utbrast jag med hänvisning till symfonins Tatata taaaa!) Men han erkände sedan att det faktiskt var bättre att vara här istället för att plugga matte i klassrummet.
En flicka i åttan sa att hon såg det som en ära att orkestern tagit sig ut till Hammarkullen för att spela för dem. Hon hade inte lyssnat på klassisk musik innan, men hon tyckte att det skulle bli jättespännande.
Jättespännande sa också musikerna om vår lilla turné. Två konserter ges under dagen. Dels för skolbarnen klockan 12 och senare i kväll för allmänheten i Angeredsområdet. Det är människor som kanske inte vanligtvis hittar till Göteborgs Symfonikers konserter på Konserthuset. Nu har vi vänt på steken och kvällens konsert i Hammarkullehallen kommer att vara fullsatt.
Hammarkullehallen är relativt ny med sina ca 4 år på nacken. Det är ingen konsertsal men rent akustiskt var det riktigt bra. Långt från Konserthusets sykomorlönninklädda och akustikdesignade sal, men väl så fin med akustikplattor i ljus björk(?)-plywood. Det var lite hemmakänsla för orkestern ändå tror jag.
Under den ca 35 minuter långa konserten satt jag och iakttog vår unga publik. Jag noterade att jag som mest såg fyra mobiltelefoner igång – ett bra betyg på en publik på ca 350-400 barn av idag! (Och kanske ett tecken på att de tagit till sig uppmaningen om att lyssna på tystnaden?) Jag noterade även att killen som sagt att han skulle sova satt rak i ryggen och lyssnade uppmärksamt…
Jag tillbringade konserten på en sidobalkong, vilket gjorde det möjligt för mig att se ut över både orkestern och publiken från båda håll (framifrån och bakifrån). Med tanke på hur mycket Gustavo brinner för den här typen av publik och hur viktigt det är för honom att nå ut till ungdomar var det skönt att se hans leende när det kom spontanapplåder mellan satserna, vilket i de finare salongerna nästan ses som en dödssynd.
Visst var det tissel och tassel och lite oro i bänkraderna men när sista tonen tonat ut fick orkestern stående ovationer och jubel.
Efter konserten klev Jan Alm ner på golvet med sin kontrabas och likt en rockstjärna blev han stormad av nyfikna barn. Jan uppmanade dem att vara försiktiga med det dyrbara instrumentet och bad dem att varsamt lägga händerna på träet och känna på musikens vibrationer i träet. Fint!
Det var många livliga diskussioner jag snappade upp på vägen ut. Några viftade med armarna som dirigenten, andra ljudade Tadada daaa, någon sa att fagotterna var bäst, och några var glada över att det var över… våra musiker var mycket nöjda.
Att enstaka ”ofogsyttringar” under konserten får vår chefdirigent att ännu mer brinna för den här typen av konserter var tydligt. ”This was fantastic. It’s so important! Next time they will know.” Med de orden avslutades etapp ett på dagens Hammarkullebesök.
Nu väntar några timmars vila för orkestern. Klockan halv sex strömmar publiken till för nästa konsert. Mer om den i inlägg nummer två senare…
Väl mött då!
/Magdalena