Incheckad i Wien och proppmätt efter att redan ha kastat mig över både Weienerschnitzel och Sacher tårta (- ett måste när man är här). Vårt hotell ligger en ganska bra bit utanför stan och jag har ännu inte gått längre än ca 300 meter från hotellet, så jag kan inte påstå att jag sett så mycket av den klassiska musikens högborg ännu. Det får vänta till i morgon.
Det tar på krafterna att resa och idag har vi färdats via tåg över alperna. Klockan 9.28 gick tåget från München i morse och vi var framme ca fyra och en halv timme senare.
Många passade på att sova men jag hade det så trevligt så jag hann inte med det, även om jag kanske borde ha tagit en tupplur. Tåget hade en väldigt trevlig restaurangvagn, med servitörer som tog upp beställningar vid borden från en (för att vara på ett tåg imponerande meny.
Kvällen är ledig så det är många som har passat på att åka in till stan, men jag ska lägga mig tidigt i kväll för att orka upp med tuppen i morgon. Jag åker med scenteknikerna på morgonen till Musikverien för att packa ur lastbilarna och duka podiet i Grosser Saal som orkestern ska spela i, i morgon kväll. Musikverein är ett av stadens konserthus och hemarena för Wiener Philharmoniker. Det är bara de bästa orkestrarna som får spela här och det är bara genom en inbjudan som man får chansen – och det vittnar ju om att vi kan vara ganska stolta över vår Svenska Nationalorkester i Göteborg. (Vilken grej att få blogga från ett av världens mest kända och aktade konserthus!)
Wien är en gammal stad som kan förknippas med många saker, men för en symfoniker är det nog framförallt musikstaden Wien, med sina många vackra historiska byggnader där man fortfarande kan känna närvaron av stora klassiska tonsättare, som gör Wien till Wien. Här har alla de stora kompositörerna levt och verkat; Mozart, Schubert, Beethoven, Brahms, Strauss med flera.
Christer Nyström och Christer Thorvaldsson har varit på kyrkogården och besökt Beethoven, Brahms och Schuberts gravar under eftermiddagen. Beethoven och Schubert förärades med varsin ros (– varför Brahms fick klara sig utan vet jag inte). Brahms som var en fantastisk komponist hade sådana enorma Beethovenkomplex under sitt liv att han hade svårt för att kalla sina symfonier för just symfonier, berättade Christer, och han funderade över hur kul Brahms kan tycka det är att ligga där. (Undrar om de har kul över huvud taget…!) Beethovens grav förses ständigt med färska blommor. Nu hoppas våra två Christer att Beethoven låter dem slippa att öva inför konserten i morgon, som tack för blomman!
Och nu hoppas jag att jag får en god natts sömn innan mitt Wieneräventyr börjar i ottan. God natt! /Magdalena