Då var vi framme vid första anhalten på den här turnén. Köln. Vi bor på ett hotell som ligger inom någon minuts räckhåll till Köln Philharmonie, där första turnékonserten ges i morgon kväll. Det är lite molnigt, men kolla vilket häftig utsikt vi hade från flygplansfönstret!
Jag satt bredvid Måsten Larsson (oboe) på flygplanet och han berättade att när orkestern besökte Köln för ca fem och ett halvt år sedan hade han precis blivit pappa. Detta firades med fina cigarrer och valfri dryck i hotellets cigarrum (nej, inte rökrum, utan cigarrum) vilket fick till följd att hela hans traktamente för den turnén tog slut redan första kvällen. Ett fint minne!
Man blir snurrig av karuseller! Jag måste rätta mig efter min omtumlande konsertupplevelse i onsdags. Min bloggkollega, tillika notbibliotikarie, Peter påpekade att jag rört till det lite i begreppen kring partituret, så nu ska jag försöka reda ut detta –
Det är dirigenten som använder sig av partitur – ingen annan i orkestern. Partituret består av en tjock och diger lunta där samtliga instrumentstämmor är nedtecknade – det är kompositörens verk – ”konsertmanuset”. Verket är sedan uppdelat i stämmor där varje instrument har sina egna notrader nedtecknade – utan övrig inblandning av andra stämmor. Det är dessa notblad som står uppställda på notställen i orkesterhavet. Dirigentens uppgift är att genom sitt partitur tolka in sin uppfattning av verket och sammanföra de olika instrumentstämmorna för att bringa rättvisa åt de tankar som kompositören utgick ifrån då han skrev sin musik.
Så, kompositören skriver ett partitur som sedan delas upp i stämmor. I dagens datoriserade värld erbjuds fantastiska hjälpmedel för kompositörerna genom olika dataprogram. De komponerar och klickar på en knapp och verket delas upp, stämma för stämma. Förr, när pappret och pennan regerade och partituren skrevs för hand var verkligheten lite klurigare – då delades verket upp av notskrivare (- en utdöende yrkesgrupp?) som dessutom hade i uppgift att tyda kompositörens handstil. En inte alltid enkel uppgift då forna handskrivna noter kan vara lika svårtydda som skrivstilskråkor av idag.
Partituret här på bilden är inte med på den här turnén, utan ligger väl förvarat i Konserthusets notarkiv hemma i Göteborg. Äventyr har det dock varit med om då det naggades i kanterna av elden då konserthuset på Heden brann 1928 ( – om jag nu inte fått detta om bakfoten…).
Havet är kompositören. Instrumenten skapar vindarna som får konsertskeppet i gungning. Dirigenten står vid rodret och får noterna att segla ut över konsertsalen.
Det var en liten partiturlektion. Peter, nu får du kommentera eller dementera – har jag fått detta rätt?
Nu väntar en matbit på mig någonstans i Köln. Mina orkesterguider väntar, så jag får avsluta här.
Kommentera gärna kring mina inlägg. Jag har en fribiljett till valfri ordinarie konsert med Göteborgs Symfoniker att dela ut till den förste som ger sig i kast med att kommentera eller ställa frågor. Sätt mig i arbete!
Vi hörs snart igen!
/Magdalena