Göteborgs Konserthus Pastoralsymfonin med Blomstedt

LUDWIG VAN BEETHOVEN (1770-1827) SYMFONI NR 6 F-DUR OP 68 "PASTORALSYMFONIN" 1. Allegro ma non troppo: Glada känslors uppvaknande vid ankomsten till landet 2. Andante molto mosso: Scen vid bäcken 3. Allegro: Lantfolkets glada samkväm 4. Allegro: Åska och storm 5. Allegretto: Herdens sång. Glada och tacksamma känslor efter stormen (satserna 3-5 spelas utan uppehåll) Ludwig van Beethoven var rakt ingen snabbskrivare. Det framgår av de skisser som råkat överleva till vår tid: ett stort antal papper innehållande kvalificerat notkludd. De som har forskat grundligt i dem säger att där finns vissa system att gå på när man letar. På de 130 blad som handlar om Pastoralsymfonin finns det ord också - mitt uppe i kluddet. Beethoven får tankar under arbetet och skriver in dem för att minnas. Vad skulle till exempel symfonin heta? Sinfonia pastorella? Sinfonia caracteristica oder Erinnerungen an das Landleben? Ska han skriva ut sina "ordtankar" om musiken. Ordet "programmusik" fanns ännu inte. Det skulle komma med Franz Liszt. "Man überlässt es dem Zuhörer sich selbst die Situationen zu finden. Auch ohne Beschreibungen wird das Ganze , welches mehr Empfindung als Tongemählde, erkennen… Jede Mahlerei, nachdem sie in der Instrumentalmusik zu weit getrieben, verliert." "Karakteristisk" musik betydde den gången musik som visar på något utöver sig själv. Minnen av lantlivet är fullt begripligt. Och så bör man alltså överlåta på åhöraren att själv finna ut vad som beskrivs. Även utan förklaringar blir helheten begriplig; det handlar mer om känsla än tonmåleri. Om måleriet drivs för långt inom instrumentalmusiken förlorar den på det. Varje sats fick sin lilla "förklaring" inskriven i första fiolstämman; partiturutgåvan fick ju vänta som vanligt. Beethoven var en ivrig läsare av den nya musiktidningen Allgemeine Musikzeitung (AMZ) som gavs ut i Leipzig. Den första tidning som verkligen diskuterade musik. Där hade ventilerats kritik mot Haydn och hans tonmåleri i de högst aktuella oratorierna Skapelsen och Årstiderna. Målerierna var delvis inspirerade av uppdragsgivaren; gamle Haydn var lärd att lyda "överheten". Man kunde också reta sig på Abbé "Hosianna" Vogler och hans hiskeliga armbågsspel på orgeln när Jerikos murar föll. Sådana övningar var välbekanta även i Stockholm där en lyssnare skrev i tidningen att herr abbén borde ropa ut i förväg från läktaren vad som "hände" i musiken. Sånt ville Beethoven inte förknippas med! Nåja: Pastoralsymfonin avbildar ju bäckens mummel, fågelsång, åskväder och mycket annat som man borde "finna ut själv". Zeitung für die elegante Welt tryckte 5 juli 1810 en dikt där Beethoven som gestaltad poet själv upplever scenen vid bäcken (sats två). Poeten blir en huvudperson i ett drama - inte tonsättaren. Ett av alla fantasiporträtt av Beethoven placerar honom ju sittande vid den där bäcken med papper och penna. En särskilt utpekad bäck blev snart en turistfälla: den bara måste upplevas. Symfonin spelades offentligt för första gången under den hiskeliga fyratimmars-konserten i en utkyld teater 22 december 1808. Den bör ha varit en katastrof: sekunda musiker mötte mängder av orimligt annorlunda och svår musik, ledda av en vilt gestikulerande tok, som uppenbarligen inte hörde hur det lät i verkligheten. INGEMAR VON HEIJNE

WILHELM STENHAMMAR (1871-1927) PIANOKONSERT NR 2 D-MOLL OP 23 Introduktion Scherzo Adagio Final (satserna spelas i en följd) För oss svenskar har Wilhelm Stenhammar alltid betraktats som en mästare av stora mått, vare sig det gällt orkesterverk, pianostycken, kammarmusik, sånger, körer eller operor. Vid sidan av Hugo Alfvén är han den starkaste kandidaten som en nationell svensk motsvarighet till norrmännens Grieg, finländarnas Sibelius och danskarnas Nielsen. Dessutom var han en framstående dirigent och en av den tidens ledande svenska pianister. Han framträdde med pianoaftnar och som kammarmusiker runt om i landet. Med sin första pianokonsert (1893) slog han igenom internationellt och fick spela den med dirigenter som Richard Strauss, Arthur Nikisch, Karl Muck, Felix Weingartner och Hans Richter. Men när han fullbordat sin andra pianokonsert var det den han ville lansera, varför den första lades i träda, och brann under första världskriget upp när förlaget i Breslau bombades. Så småningom rekonstruerades den av Kurt Atterberg efter den bevarade solostämman och minnen från framföranden. 1990 dök oväntat en kopia av originalet upp i en privat samling i Library of Congress i Washington! I mellantiden var det Stenhammars andra pianokonsert som var den enda kända. Ett sammanhållet och genialt verk. I sin andra pianokonsert har Stenhammar skapat ett underverk av kompositionstekniska finesser. Framförallt har han skapat homogenitet genom att bygga hela verket på ett fåtal tematiska idéer som i olika förklädnad dyker upp på flera ställen och i skiftande funktion. Första satsens andra tema (det med pianots mäktiga arpeggios - "harpslag") återkommer även i en episod i finalen, vars huvudtema i sin tur vuxit fram i adagiosatsen, vars huvudtema i sin tur blommar ut i full glans först mot slutet av konserten, och så vidare… Konsertens många skiftande episoder spelas utan satspauser. Stenhammar började komponera sin nya konsert i Kristiania i maj 1904, men hade inga större förväntningar på att det skulle resultera i någonting. "… du skall icke vänta dig någon klaverkonsert - det blir nog ingen denna sommar". Nej, inte då, men han arbetade vidare på den i Saltsjöbaden och fullbordade finalen i Florens i februari 1907, där han uppehållit sig i mer än fyra månader och "inte hört någon musik, sedan jag reste hemifrån". Som alltid tog Stenhammar god tid på sig. Uruppförandet ägde rum den 15 april 1908 när Zelmica Asplund var solist till Göteborgs orkesterförening, dirigerad av tonsättaren själv. Den här konsertkvällen upptog enbart hans egna verk, och även den svenska rapsodin Midvinter op 24 för kör och orkester uruppfördes vid detta tillfälle. Mottagandet var över lag mycket positivt. STIG JACOBSSON

Sveriges Nationalorkester Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Från och med hösten 2013 är Kent Nagano förste gästdirigent och konstnärlig rådgivare för Göteborgs Symfoniker. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde orkestern en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Göteborgs Symfoniker har kallats "en av Europas mest formidabla orkestrar" (The Guardian) och har med sin hedersdirigent Gustavo Dudamel (chefdirigent 2007-2012) hänfört publik och kritiker i såväl Göteborg och Västra Götaland som London, Paris och Wien. Orkestern har en stark lokal förankring och ger årligen omkring 100 konserter i Göteborgs Konserthus vid Götaplatsen. Byggnaden invigdes 1935 och är ett av den nordiska funktionalismens stora monument och berömt för sin fina akustik. Vid sidan av de ordinarie konserterna framträder orkestern varje sommar på Götaplatsen och i Slottsskogen samt gästspelar i Vara Konserthus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Stenhammar och den nordiska profilen Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, blev orkesterns chefdirigent 1907. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och inbjöd kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. I raden av stora gästdirigenter från förr finns Wilhelm Furtwängler, Pierre Monteux och Herbert von Karajan. Idag samarbetar Göteborgs Symfoniker regelbundet med dirigenter som Joana Carneiro, Andrew Manze, David Afkham, Esa-Pekka Salonen, Neeme Järvi, Gustavo Dudamel, Christian Zacharias och Herbert Blomstedt. Turnéer till världens musikcentra Det stora internationella genombrottet kom 1987 när Göteborgs Symfoniker besökte Asien och USA. Sedan dess har orkestern också turnerat i Japan, Kina och Europa och framträtt vid BBC Proms i London, Luzern i Schweiz, Salzburgfestivalen, Musikverein i Wien samt Barbican i London. "En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian efter framträdandet i London 2004. Gustavo Dudamel och Göteborgs Symfoniker har med stor framgång turnerat i Frankrike, Tyskland, Luxemburg, Spanien och Storbritannien, inklusive hyllade gästspel vid BBC Proms i London och Musikverein i Wien. "Göteborgs Symfoniker hade publiken helt i sin hand i går kväll. Salen fullkomligt exploderade." (The Telegraph) "Det hettade till ordentligt när Gustavo Dudamel och hans svenska orkester spelade i Musikverein." (Wiener Zeitung) Prestigefyllda inspelningar på DG, BIS och Chandos Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i ett 100-tal CD. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat symfonier och orkesterverk av Mieczyslaw Weinberg (god vän till Sjostakovitj), Alban Bergs orkestermusik, Brahms dubbelkonsert och Beethovens trippelkonsert med solister ur orkestern samt symfonier av Kurt Atterberg som kommer att ges ut i sin helhet med Neeme Järvi som dirigent. Samtliga skivor som finns utgivna (och som inte utgått) finns i vår butik på Götaplatsen. En del går även att beställa via vår butik. I vårt kalendarium hittar du orkesterns samtliga konserter i Göteborgs Konserthus.

Under sin karriär har Herbert Blomstedt bland annat varit chefdirigent för Gewandhausorkestern i Leipzig, NDR-orkestern i Hamburg, Staatskapelle Dresden, San Francisco Symphony Orchestra, Danska Radions symfoniorkester och Sveriges Radios symfoniorkester. Under sin karriär har han framträtt med de flesta av världens stora orkestrar, däribland Berlinfilharmonikerna, Bostons och Chicagos symfoniorkestrar, Concertgebouworkestern, New Yorks filharmoniker, Bayerska Radions symfoniorkester, Clevelandorkestern och Philadelphiaorkestern. Så sent som 2011 debuterade han med Wiens filharmoniker som han också lett på turné. Herbert Blomstedts diskografi omfattar över 130 verk med Staatskapelle Dresden, däribland Beethovens och Schuberts kompletta symfonier (Berlin Classics), samt Nielsens symfonier med Danska Radions symfoniorkester (EMI). Med San Francisco Symphony Orchestra har han spelat in Sibelius och Nielsens samtliga symfonier (Decca). Bland senare utgåvor finns Bruckners nio symfonier live med Gewandhausorkestern (querstand) samt Sven-David Sandströms High Mass (DG) och Mendelssohns Elias (RCA Red Seal). 2014 gav Decca ut boxen The San Francisco Years, 15 cd med inspelningar från hans tid som orkesterns chefdirigent. Herbert Blomstedt utbildades vid Kungliga musikaliska akademin och vid universitetet i Uppsala. Senare följde studier i dirigering vid Juilliard School of Music i New York samt för Igor Markevitch i Salzburg och Leonard Bernstein i Tanglewood i Massachusetts. Herbert Blomstedt debuterade med Göteborgs radioorkester (Göteborgs Symfoniker) den 11 september 1953 då Beethovens sjunde symfoni spelades in. Året efter debuterade han med Kungliga Filharmonikerna och senare samma år gjorde han sin första offentliga konsert med Göteborgs Symfoniker, den 1 december 1954. År 2006 utsågs han till hederssymfoniker av Göteborgs Symfoniker.

"Martin Sturfält är en mästare på komplex senromantisk pianomusik och spelar med imponerande briljans, kraft och klarhet" skrev Aftonbladet i en recension. Martin Sturfält har etablerat sig som en uppmärksammad uttolkare av såväl nyare som äldre svensk musik, bland annat genom internationellt kritikerrosade inspelningar av Stenhammar och Wiklund på Hyperion Records. The Independent on Sunday skrev att "Martin Sturfälts inspelning är den viktigaste hyllningen till Stenhammars fullständiga insikt i pianots klang. Nyanserad, rörlig och vackert schatterad." Martin Sturfält är en flitig gäst som solist hos svenska och utländska symfoniorkestrar och är även en hängiven kammarmusiker. Han har varit aktiv som konserterande pianist sedan elvaårsåldern och hans framträdanden har tagit honom till Skandinavien, övriga Europa, USA och Asien. Han har på senare år som solist samarbetat med framstående dirigenter som Sir Mark Elder, Andrew Manze, Thomas Dausgaard, Vasily Sinaisky och Alexander Vedernikov med orkestrar som Halléorkestern i Manchester och New London Sinfonia i England samt med flertalet svenska symfoniorkestrar, bland dem Kungliga filharmonikerna, Sveriges Radios symfoniorkester och Göteborgs Symfoniker. Han har också givit solo- och kammarkonserter på Nybrokajen 11 och Konserthuset i Stockholm, Wigmore Hall, Barbican Hall, Royal Festival Hall och Purcell Room i London, Concertgebouw i Amsterdam och Palais des Beaux-Arts i Bryssel. Martin Sturfälts första tävlingsframgång var 1999 då han erhöll första pris i den svenska Yamaha-tävlingen. Under de följande åren vann han förstapriser i den engelska Yamaha-tävlingen 2002, nordiska Blüthner-tävlingen i Malmö 2002, John Ogdon Prize i London 2004 och Terence Judd Award i Manchester 2005.